Alla skriver böcker utom jag.

När jag gick på högstadiet hade vi en lärare som alla kallade "papegojan" på grund av hennes mycket böjda näsa...ni vet...fantasifulla tonåringar...

Hon hade astma. Fick panik i bland då hon trodde att det var damm och inte krit-mojs från svarta tavlan som busarna, med noll lust att studera, hade skakat loss. Talade med en lite uppländsk dialekt då hon inte var skånska. Tror mig minnas att hon kom från Stockholms trakterna. 

Det som var fantastiskt med denna lärare...eller rättare sagt...det som fastnade i mig var att hon älskade litteratur. 

Hon smittade av sig. 

Faktum är att jag tror att hon, trots att jag tyckte förfärligt synd om henne, satte spår i mig...ganska djupa sådana. 

Ni vet, hon var den första som sa att hon absolut tyckte att jag skulle skriva en bok. 

Det jag hade i min huvudknopp borde alla få ta del av, sa hon. 

Ja, jag gick ju omkring i min ensamma, ABBA centrerade och smått deprimerade värld och bara plottrade ner saker. 

Tyckte om.

Fast latheten, tonåren och jantelagen höll mig på marken. 

Så, vet inte riktigt när...tror jag var i tjugofemårs åldern gick jag rakt på hennes bok. 

Naturligtvis köpte jag den. 

Naturligtvis gillade jag den. 

Minns inte riktigt nu vad den handlade om men att jag tyckte om den, det gjorde jag. 

Faktiskt kan det räcka med att man tycker om.

Det kan räcka långt. 

Boken ligger kvar hemma i Sverige på flickrummet. 

För två år sedan rensade jag där och gjorde mig av med massor av böcker som jag ändå aldrig kommer att läsa igen. 

Men inte den.

Nu säger den där italiensk läraren, om min problematiske son, att han är den som skriver vackraste uppsatserna i klassen.

Det väcker allt till liv igen;

Hur mycket jag gillar skrivandet.

Att det är något speciellt med att formera en story. 

Greja ihop något som skulle kunna vara läsvärt för andra. 

Fast...jag har bara en titel som jag går och grunnar på. 

Kan man gå loss på det?

Titeln plus små fragment...

Var börjar man?

Är jag för lat för det här?

Har jag tappat bort glöden?

Vad är det som stoppar mig från att försöka?

 Svar;

Jag.