Fy fabian...

vad ni är bra!!!

Tänker jag när jag läser era kommentarer. 

Det är i det här jag växer. 

Just som jag sitter och funderar på den där skrivare/yoga kursen i Sverige i juni som en utav er tipsat om på FB ser jag att ni lämnat era tass-avtryck här. 

Glad gladare än gladast blir jag och bara då vet jag att allt är möjligt, för ni peppar mig till tusen.
Detta är sannerligen terapi.
Även när ni skriver saker som jag ju egentligen helst skulle vilja sätta händerna för ögonen och sjunga lalalala och aldrig ha sett.
Ni får mig att tänka och tänka om.

Kursen i Sverige...hmmm...vet inte ens vad den kostar men jag har ju för länge sen överskridit mitt konto...kanske kan jag inte ens få ihop det med tiden...

Trädgården ska fixas.
Stora pojken i väg och segla.
Mannen vill dyka.
Minstingen vill till Sverige...och det går ju att kombinera med en kurs...hmmm...eller?
Hunden då???

Stora pojken träffar på sprudlande hundtjejen i parken och hon känner hund-passare som är suveräna här i området.
Som om hon hört vad vi funderar på...
Eller är det Universum månne???
Samma Universum som skänkte oss de där rosorna.
Tre får stanna kvar.
Mannen klipper av två stycken.
Den här är sååå vacker:

Den har jag att njuta av då jag ser vad det kostar att yoga och skriva på en mysig plats i gamla Svedala...vi får väl se...