måndag 26 januari 2015

Medmänsklighet och meddjuriskhet...eller vad det kan heta??? (Blogga varje dag 272)

Det slår mig hur vi ofta glömmer bort det där kärleksfulla. 
I allt borde känslan för andras välbefinnande finnas med. 
Första gången jag tävlade då allt gick åt skogen verkade allt så mekaniskt. 
Inget stöd åt stackars vilsna nybörjare som vi ju är nästan alla i denna kategori. 
Vi trampade runt i flera timmar innan det blev vår tur.

I går var allt annorlunda.
Visserligen tävlade vi på hemmaplan. 
Det GÖR skillnad för en unghund, absolut!
Fast det var inte bara det.
Något extra fanns med. 

Allting flöt på utan att vi fick vänta länge länge. 
Instruktören/domaren som under rekogniseringsrundan sa att; "Om allt går dit pepparn växer, avsluta med att fira hunden ändå. Det ska vara kul för jyckarna."
För mig gjorde detta massor.
Naturligtvis kunde vi rundan, Wish och jag. 
Stället kan vi utantill. 
Inga problem med att hitta rätt väg ut och sådant som vi lyckade krångla till förra gången.
Bara medvind.

Jag, som ju aldrig varit någon tävlingsmänniska är alltid nervös så att jag kan kräka innan jag ska in, var bara lite darrig igår. 
Det står ju folk och tittar runt omkring. 
Ser varje liten detalj av det du gör. 

Nej, det var den där känslan av att ha skoj och att ingen snäste åt mig för att hunden hälsade på andra hundar. 
Tvärtom var det helt okej...bara vederbörande inte var på väg upp på tävlingsbanan. 
Acceptans och kärlek kändes hela vägen, även om vissa känner varandra mera och bildar grupper. 
Acceptans och kärlek för både människor och djur.





2 kommentarer:

  1. Fin text idag. Grattis och den där hunden är ju bara för söt!

    SvaraRadera
  2. Så glad för din, er, skull - det var er dag ❤️

    SvaraRadera