Flytta hit och dit (Blogga varje dag 259)

Så kom lådorna i morse. 

Invaderade sovrum och matrum.

Hunden går omkring med stora ögon och kan inte ens få för sig att ta en tuggbit.

Hoppas att han inte får det heller. 

Får syn på bilder igen.

Från vår första gemensamma lya. 

Den som vi längtat till så. 

Efter nära tre år hemma hos hans föräldrar med ett avbrott i Abbruzzerna vid havet i sex månader, kunde vi äntligen flytta. 

Mannen fick sitt första jobb efter universitet på ett konsultjobb i Pescara. 

Fast då bodde vi på ett residence. 

Folket i receptionen var nyfiknare än mina svärföräldrar någonsin varit. 

Om jag fick ett telefonsamtal så visste mannen det så fort han satte foten inom dörrarna. 

Jag fick ett förfärligt telefonsamtal där.

Men det kan vi ta en annan gång. 

Nu till den där vansinnigt mysiga lägenheten som blev vårt alldeles eget lilla krypin i några år. 

Den som vi flyttade till så fort vi bara kunde.

Vi hyrde en möblerad källarlägenhet med heltäckningsmattor och förbud att hänga upp saker på väggarna. 

Det gjorde ingenting. 

Vi var verkligen överlyckliga för detta lilla hål utan ljus. 

På dagarna jobbade vi. 

Han som konsult. 

Jag på olika internationella skolor och hemma hos folk som barnpassare. 

På kvällarna kröp vi in i vårt lilla myshem och njöt. 

Ja, det tänker jag på medan jag baxar lådor långt ifrån gången mellan garderoben och sängen så att mannen ska kunna komma fram till sin sida av dubbelsängen i kväll. 

När vi så småningom flyttade från den där underjordiska lägenheten, som ibland gjorde mig tokig då folk gärna stannade till och tittade ner på oss och nunnorna som bodde ovanpå tvättade balkong så att det rann in hos oss, behövde vi knappt några flyttlådor alls. 

Nu, kommer vi att drukna i sådana. 

Så det blir med tiden...