Trodde jag ja! (Blogga varje dag 205)

Hur kunde det bli så här?

Att dagen jag trodde skulle bli lugn och enligt schema bara flippade ur.

Att hunden skällde på posten där han vanligtvis ligger snäll och väntar med våta ögon.

Att jag fick gå därifrån för att min blodtörstiga best inte ens hade munkorg och jag fisiga människa inte orkade hålla honom i famnen medan jag väntade på min tur. 

Att bildläraren som sagt till min son att hon inte skulle vara på plats för samtal på utsatt tid men en annan faktiskt inte strulat till det eller gjort så att min son strulade till det utan faktiskt menat allvar och därför gjorde så att jag och tre andra olyckssaliga mammor stod där och väntade förgäves. 

Att jag gjorde ett försök på posten igen fast utan hund och blev likväl bortkörd och fick gå med svansen mellan benen för att jag tagit fel nummer och sen försökte låtsas som ingenting och gjort en ansats att gå före i kön...hur vete katten men i alla fall...jag gick svärande på klingande italienska därifrån....naturligtvis hade jag fel men ändå...

Att jag äntligen lyckades prata med bildläraren och hon trycker faktiskt på att min stora latmask ska ge järnet med händerna för där är han bäst, och när vi ändå håller på göra den där uppgiften han fått men ännu ej lämnat in...ja, jag sitter med öppen mun så klart...

Att jag faktiskt inbillade mig att jag skulle hinna dammsuga hela lägenheten, åka med hunden till veterinären för vaccination, laga världens bästa middag till min tonåring samt äta den med honom utan att han satt med näsan in mobiltelefonen då vi tuggade snabbt uppvärmd fryst mat i all hast...allt detta innan läxhjälpen kom, naturligtvis.

Att jag skulle dra på mig skor och till mig hund och vara i tid på mötet med väninnorna för att med dem köpa present till en annan vännina utan att de skulle bli smått irriterade och jag stressad till tusen för att jag bara satt där och väntade på läxhjälpen innan jag kunde göra någonting över huvudtaget. 

Att jag inte skulle känna mig så förbaskat trött idag att jag helst skulle vilja ligga kvar med fötterna upp för väggen istället för att laga kvällsmat. 

Ja, inte vet jag...

Men jag trodde ju att det skulle ha varit annorlunda.