Mitt Opium (Blogga varje dag 207)

Vi har väl alla våran drivkraft. 

Det vi brinner för. 

Det som skulle kunna få oss att lämna allt och bara trycka foten djupt ner på gaspedalen. 

Göra det vi älskar. 

Vårt Opium. 

Visst har alla något sådant. 

Mitt är yogan. 

Tror att jag skulle kunna släppa allt och yoga hela livet ut och inget annat.

Utan några som helst problem. 

Förutom att jag måste äta och sova då...

Eller ta hand om sönerna tills de flyger själva...

Eller gå ut med hunden...

Helt ställd sitter jag där då min chef frågar mig vad jag brinner för.
Det enda jag kan komma för mig, efter att ha slagit ifrån mig med ett; "njamen, alltså jag är ju mångsysslare", att säga är just Yogan.

Sen när jag tänker efter så är den ju i allt.
Även när jag står där och tittar på hunden som leker med en annan hund i parken.
Även då det regnar.
Även då barnen bråkar så att det ryker om det.
Även när jag går med på något som egentligen inte är jag fast helt riktigt när man älskar någon.
För jag är ju i det.
Jag känner med hela mig det som händer.
Jag behöver inte lämna något.
Yogan finns med mig hela tiden.

Och lugnt kan jag tänka att jag svarat "rätt" då jag svarat att Yogan är det jag brinner för.
Mitt Opium.