Lögardagen.
Då man borde tvätta sig.
Istället slarvar jag runt alldeles o-duschad.
Njuter av naturen som liksom tvättar/städar sig ren.
Tappar bladen.
Jag tror aldrig jag levt hösten så väl som denna höst.
Kanske när barnen var små...
Fast jag vet inte det....
Kan inte minnas.
Nu tvingar mig hunden att se mig omkring.
Vi är ju alltid ute.
Det är bara bra.
Då ser jag de gula gula löven som faller till marken...
Eller är det löv innan de faller???
Singlar som om det regnade från träden.
Man kan nästan höra dem falla.
Vackert är det!
Får lust att ta med mig kameran.
Mobilen räcker liksom inte riktigt till.
Jag känner som du, det är vackert! Och löven faller med ett ljud jag inte hört tidigare. Kram
SvaraRaderaTack syster! Visst är det fantastiskt... Kram
Radera