Ta en dag.(Blogga varje dag 192)

Vilken som helst.

Typ en fredag, med känslan av "nästan framme":

Lägg på det där regnet som häller ner och letar sig in överallt, gärna ner i gummistövlar och under regnjackan.

Ja, just det regnet som utfärdades och som det varnades för dagen innan. 

Fast inte hällande, som idag, utan mera som en Bomb.

Ja, faktiskt talades det om "vatten bomb", i värsta terrorist uppmålning. Fast det kom inte då. Utan idag. Utan att vara Bomb.

Bara hällande, forsande.

Plussa på med en tonåring som ska till skolan och helst i tid. 

Först måste han duscha...i fyrtio minuter...

En hund, läggs till, som måste ut i regnet och helst då vill bajsa på någon av de där mysiga mattorna som många affärer låter ligga framför dörren. Detta gör att man måste undvika vissa shoppar. Som stora estetisten där hela tre, härliga bajsvänliga mattor som redan är rull-provade (egentligen doft avsöndrande rullning av huvudet...) av samma jycke, ett antal gånger.

Sen om ni inte tycker att detta räcker kan ni ju lägga till att minstingen ska på test igen. Och att på vägen dit måste vi hämta stora pojkens journal på sjukhuset. På denna krångliga dag lyckas vi t o m göra det och ändå komma en halvtimme innan, samt få börja på direkten. Så sen sitter jag där med fiskarna igen och planerar barntimmar, letar lekar och skriver med penna, som jag återupptäckt vara helt underbart. 

Om ni tycker att detta då inte alls är tillräckligt kan ni lugnt tjonga dit en resa för att möta mannen vid kakelaffären där vi MÅSTE MÅSTE MÅSTE  beställa allt i kväll.

Tänk er också att regnet bara fortsätter och att trafiken är alldeles regn-tokig, som det bara kan bli i Rom,  plus trafikpolisen som dirigerar viktigaste korsningen i stan med havererat trafikljus. 

Försök också att föreställa er att denna dag, någonstans, så måste jag få tag i minstingens ryggsäck i skolan.. Inte kan han bli utan läxor så där bara. Nej, det går inte an. 

Då kanske ni förstå att jag genast välkomnar minstingens förslag om retaurangbesök i kväll. 

Absolut sitter det alldeles perfekt. En sån här dag då man ju är " nästan framme" vid helg. 

Man står där vid hållplatsen och blir uppringd av stödläraren som presenterar sig per telefon, ja hon är ny för läsåret...igen,  och som man upplyser om att man redan skrivit in sig på hos för kvartsamtal fast det vette tusan när, för agendan ligger nergrävd i ryggsäcken och minstingen behöver biljett...

Sen...sen kommer man hem till hundens överraskning. 

Den som han jobbat på...

Vet inte om ni kan få in detta i era fantasier men så är denna fredag i vilket fall som helst för mig.

SURPRISE!!!

Och då måste jag fortfarande laga lunch..japp!