Jag vill också leva (Blogga varje dag 141)

Leker lite med Karins nya boktitel...
fast utan FAN.
Jag har ju tänkt det ofta.
Fast jag egentligen inte alls tycker om svordomar.
Men när det behövs så...
För att få mera kraft.
Det behöver man när man får veta att medicinerna man tar för att hålla bröstcancern borta provocerar något annat i livmodern.
Ska på hysteroskopi på måndag.
Vill inte det.
Inte alls.
Ett nödvändigt ont.
Alltså går jag dit.
Jag älskar att leva.
Inga otäckheter ska få bygga bo i mig igen.
Inte på något vis.

Det känner jag där jag ligger på yogamattan på mitt yogaställe, flåsandes för att jag skyndat mig dit;
Först tröttade jag ut valpen i parken.
Sen sprang jag som en galning och åkte buss som en sardin.
Förvånansvärt hur Rom bara kan braka på sådär när det nyss var helt tomt....alldeles nyss.

Känner det starkt när jag utför mina asanas.
Kärleken till livet.
Till alla mina närmaste fast jag inte alls jämnt är så glad för de det gör.
Vissa röstar fel...såsom jag ser det.
Andra gör alls inte det jag skulle önska.
Ändå känner jag en enorm värme bubbla upp.
Faktiskt är jag tacksam. 

Att jag fått lära känna dem.
Tacksam att få vara med.