Hurra!

                                                                                   Blogga varje dag 70

Jaha, sjuttio inlägg på raken.

Kanske inte alltid världens mest genomtänkta.

Men i alla fall.

Förmodligen är det bra, att jag inte tänkt så mycket.

Ut kommer det som ska komma...tror jag...

Smygtänker gör jag ju ändå...

Lite shockad är jag över att jag faktiskt lyckats hålla så länge.

Det trodde jag liksom inte om mig själv.

Man tror inte gärna bra saker om sig själv.

Som en vän som jag skrev till idag.

Undrade om hon vill hänga med på yogafestivalen i Rom i september.

Hon svarade att "- ja, gärna! Men släpper de in förlorare".

Fattade genast att hon hade en deppig dag och skrev tillbaka att; "det kan väl vi strunta i om de släpper in en hel massa loosers...bara vi kommer in."

Sen lade jag till att; "om du bara låtsas att du inte är en förlorare och jag att jag inte är dum i huvudet så går allt bara finemang". 

"Så då står det 1-1, svarade hon."

Efter det har jag tänkt en hel massa på det där med hur vi drar ner oss själva.

Den här kompisen överöser mig med komplimanger som jag har svårt för att ta.

Hon bara gör så.

Sprider blommor.

Och så går hon omkring med världens tvivel på sig själv.

Det är dags att sluta med sånt.

Peppa varandra är det vi ska göra.

Så därför firar jag att jag faktiskt skrivit i 70 dagar.

Strongt av mig.

På Yoga festivalen bara ska jag. 

Jag kommer att blunda för en hel massa kommersiell skit och gå dit.

Vet ju att jag mår bra av det stället.

Hoppas på många fina workshops.  

Ja, och så skål då på mitt 70-de blogg inlägg, så länge!