Konst är glädje

Ingenting blir någonsin som man tror. 

Ingenting blir någonsin som jag tror. 

Jag skickar ett meddelande till våra vänner, som vi inte sett sen långt innan jul. 

Ska vi ses?

Äta tillsammans?

Eller bara vara?

En lördagskväll.

Först får vi grönt kort. 

Ni bestämmer. 

Men när vi gjort det. 

Bestämt. 

Så kommer det ett; jamen vi vill ju gå på det här....

The Art of The Brick.

Motvilligt går vi dit.

Jag, mannen och minstingen. 

 Inte tonåringen. 

Han dör hellre än visar sig ute med oss just nu. 

Ändå skulle han ha varit med.

För det var definitivt som gjort för en som byggt lego konstruktioner vilka kompisarnas mammor inte fick ta isär när han gått hem. 

En uppmuntran för en som studerar konst och gör skulpturer.

Det är en fantasktiskt utställning. 

Jag går omkring och bara njuter. 

Tittar på filmen om den där lille legotokige pojken som blev advokat och sen legoskulptör. 

Han säger att konst är viktig. 

Ja, tänker jag och beskådar en enorm penna han gjort, visst är det så att måla med  ord också tillhör konsten.

Och att allt det vi gör i konstform är till glädje, inte bara för oss själva, men även för andra.

Så när barn och män leker med X-boxarna på slutet går väninnan och jag en runda till och bara njuter.