Flytande hus

                                                                               Blogga varje dag 66

Lite surmulen igen.

Hittade en lägenhet som skulle ha blivit fantastisk.

Med två stora terrasser och utsikt över bifloden till Tibern, Aniene skulle vi ha njutit som grisar i ett dyngbad.

Fast jag hade ju blundat lite för resten då så klart.

Bara kommenterat lite lätt att hissen måste vara originalet från 1958 då huset byggdes.

Låtsades glatt som ingenting då jag såg avflagnade bitar balkong när jag tog en sväng runt palatset i väntan på dagens säljnisse.

Självklart noterade jag att det var övervägande utlänningar där.

Fast jag är ju också en sådan.

Ordentligt kamouflerad efter många år här kanske, men dock utböling.

Tänkte inte att det kunde vara för husets dåliga skick.

Att de där människorna som kommer från Rumänien eller Indien inte har så mycket stålar att röra sig med utan måste hyra in sig i " mindre tjusiga" hus.

Ja, jag låtsades som om det var regnvatten och inte svett som rann på min rygg när jag eldade igång mannen, som ritade ihop ett projekt för att få en toa till, och fick honom att gå dit i morse.

Som bäddat för att falla platt...

Han gillade också terasserna.

Lägenheten skulle ha blivit sååå fin efter våra mått.
Men ack så kostsam i ett fallfärdigt kontext.
Inte ens värt att tänka vidare på.
Vill inte tänka att jag slösat min tid igen.
Vill tro att jag snart får napp.
Stor fisk.
Under tiden lider vi alls ingen nöd.
Vi har en fin lägenhet i ett bra kvarter och huset är bara fullt med skavanker...inte fallfärdigt...tror jag.
Sanning är att jag är trött på det här letandet.
Det tar kraft jag inte riktigt har längre.

Jo, jag kommer igen.
Visst tar jag fart snart.
Medan jag tar ett stort djupt andetag försöker jag övertyga stora pojken om att det är ut på landet som är grejen.
Varför inte också nära vattnet...
eller rent av i?