Mer skapande åt folket

Jag ser intervjun med Laleh och tänker att det är så sant och så vackert det hon säger. Att vi måste få skapa fritt. Alla.

Då går det upp för mig att jag ju fått något fantastiskt från min mamma.

Ni vet, jag är ju väldigt ofta kritisk, på kant och besviken när jag talar om min mor.

En sak. Jo, kanske fler. Men speciellt en sak har jag fått av henne. Den där med att vilja göra saker.

När jag var liten pysslades det ofta hemma. Min mor lärde mig att sticka, virka och sy. Uppmuntrade mig att handarbeta.

Sådant fick jag sedan experimentera i skolan . Göra saker själv. Skapa. Kanske inte alltid helt fritt...vissa lärare är ju inte så fria själva...

Men ändå. Jag hade alla möjliga tillfällen att använda mina händer. Mina öron. Mina sinnen.

Hur många gånger har det inte räddat mig. Dragit mig ur deprimerade tonårstankar om min egen oduglighet. Kastat mig in i något pysselprojekt istället för att slänga mig ut genom fönstret...

Så säger hon det Laleh, att man är fri när man skapar. Precis så är det ju. Samtidigt ger det en hel massa glädje. Tankar om att MAN KAN.

Skapa. Det kan handla om skrivandet också. Eller musik. Att hitta på. Eller att bara göra ett färdigt musikstycke på sitt eget sätt. Använda sina händer.

Göra sin egen grej.

Så jag får glöd igen. Tänker på den där dockteatern vi gjorde på lärarhögskolan och hur himla skoj det var. Vill smitta barnen jag jobbar med. Ge dom syre för skapande.

Skapande som kan ge dem inre glädje.

När jag ändå är i farten köper jag tyg till en flanotavla åt småbarnen.

Här ska skapas!