Såna där dagar...

...då jag bara skulle vilja flytta till den där öde ön som finns i min fantasi....eller så finns den och jag ska bara leta upp den...

De dagarna då allt bara allt tornar upp sig och hopar sig och hotar mig...

då vill jag fly...dra iväg utan att ta med mig någonting...bara mig själv...kanske barnen...

Fast det gör jag inte. Biter ihop. Tänker att " det här bara måste gå".

Det är inte skoj eller lätt eller inspirerande på något sätt. Funka måste det ändå!

Hela helgen var ett enda förberedande på en vansinnes måndag;

 Hämtade ut ett rek som visade sig vara böter för att min son inte gick på övergångstället då han fick sin fot överkörd av en bil i oktober...sån tur att han inte dog. Då hade det känts ännu bittrare att gå och betala.

Mannen gick på det där Spa't som vi hade köpt presentkort på till hans födelsedag och i turkiska badångorna kom något fram som sen har gjort ont när han sitter ner...idag går han till doktorn.

Upptäckte att någon här hemma ljugit för sin lärare så att det tjongade om det och jag framstod som en oansvarig helgalen...säkert typisk...nordisk mamma...Hade turen att det var kvartsamtal idag och kunde reda ut det med professorskan.

TV: n slutade att visa sina många kanaler i går och det var vi ensamma om i hela huset...tänkte oss att det kunde vara något med antennen...Jag kollade många många gånger efter att jag ringt antennisten i morse...så att han inte skulle komma för inget...han lovade komma....Jag kollade igen; noll kanaler. Inte ens myrornas krig. Så kom han äntligen och när jag slog på aset dumburken så funkade den som aldrig förr...

Ja, det var säkert bra att jag steg ur sängen fast jag gärna legat kvar hela dagen. 

Med täcket långt upp över öronen.

Nog är det allt bra för jag tog mig ju igenom. 

Kanske till och med att jag är lite klokare också...

Sonen lever...haltar inte ens längre.

Mannen får säkert hjälp och råd av läkaren.

Läraren försäkrade mig om att hon också tyckte det hela var för skumt för att komma från mig. Har aldrig sett mig som en tokfia. (man tackar och bockar!)

Antennisten som fick betalt som plåster på såren då han letat parkering i en halv timme för att titta på barnprogram hos mig kostar trots allt mindre än en ny TV.