Jag skickade ju ut min önskning i världsrymden...även om lanternan fastnade i ett träd...
Kan inte låta bli att tänka på det...att jag i alla fall ska bli hörd...
Vi är värda det, säger jag mig själv...
Min familj och jag...
Önskar även med hela hjärtat att någon ska höra av sig...ja, jag vet man ska inte berätta sina önskningar men jag kan inte låta bli...och så får jag ett meddelande. Jag...Rom...får besök i Mars...fint besök för mig...faktiskt för Rom också...men mest för mig...
Glad blir jag, vill jag lova.
Kanske är det en vändning?
Vet att jag låter kryptisk och skum och allmänt konstig...
Men ibland får man göra det.
Härligt att önska sig saker och så fin bloggen är nu! Kram
SvaraRaderaTack Urika!
SvaraRadera<3
Skumma på du ♥ och så glad dina önsketankar och flummigheter gör mej!
SvaraRaderaKram kära du!
♥♥♥
SvaraRaderaKram