Min morgon

Vaknar varje morgon omkring klockan sex.

Ställer ingen väckarklocka. Det behövs inte. Tur är det då vi sover alla fyra i samma rum.

Smyger på mig yogakläderna och tar min matta. Kameran får också följa med.

Promenerar ner till stranden. Solhälsar mig varm. Har gjort en egen utmaning. Jag måste lägga till solhälsningar varje dag. Sen flyter det på. Jag gör positioner som jag känner för. Avslutar med meditation.

Det är en underbar tid den där morgonstunden alldeles för mig själv.

Min egen tid. Bara min.

Fast jag är långt ifrån ensam. Man är ju aldrig det fast det kan kännas så.

Folk som kommer på tidig promenad med hunden.

En skällig risenschnauzer som hämtar pinnar i vattnet gång på gång på gång.

En man med två Jack Russell hundar. En av dom skrämmer jag så att han hoppar rakt i luften. Inte väntade han sig någon sådär på stranden som dessutom försöker röra vid honom.

Soparbetare som plockar upp skräp havet tagit med sig...och inte bara det.

Någon som fiskar från hamnen. En snorkelfiskare.

Färjorna som avlöser varandra mellan Portoferraio och Piombino. Någon dundrar mer än någon annan. Ljuden blir så tydliga. Jag kan höra när de ber passagerarna gå ner till sina bilar för att de snart ska lägga till i hamn.

Full rulle kan man säga att det är fast dagen bara är barnet.

Och så då jag som lyckas njuta. Finna ro i alla fall.

Känna min kropp. Lyssna på den och vad den behöver.

Den lite våta brisen som smeker mitt skinn.

Havet som ibland är rasar skummande och ibland ligger platt och glittrande

Sen solen som dyker upp och badar hela mig med sina strålar.

När jag går tillbaka mot hotellet är personalen i gång med frukostförberedning och mannen väntar.