tisdag 28 maj 2013

Är jag en mediterande varelse????


Våren har släppt den värmande omfamningen den hållit oss i den sista tiden. Iskalla hårda vindar blåser. Det snöar runt omkring oss i bergen. Helt galet känns det. Dessutom har vi ingen värme inomhus längre. Den stängs ju av i april. Våren kommer vanligtvis då. Ingen har tänkt på att den kan gå lika fort som den kommer. Snabba kast gör att jag efter att ha svettats genom natten nu  vaknar med kall näsa. Filtarna räcker knappt till. Och så den där tungheten i kroppen. Orkar inte ta mig ur sängen. Ser att det är en bra tid att yoga på men får inte fötterna ur täckeinbakningen. Så jag drar mig upp i sittande läge. Får snabbt tag på en sjal att lägga om axlarna. Täckena låter jag ligga kvar på benen.
Där sitter jag i sängen och mediterar...eller försöker...
Det går si så där. Tankar kommer och stör. Far iväg. Ryggen gör ont och jag måste sträcka lite på den ibland.  Sitter i en halvtimme. Det är ingen optimal meditation. Eller så är det just detta som är meditation. I alla fall liksom. Just nu...bara jag och mig själv.

Tänker att min yoga, Hatha yoga, ju är meditativ. Tänker att jag ju lyckas förvandla en misslyckad träff med en före detta kompis, som jag fått något konstigt avstånd till, till en livserfarenhet. Den att vi ju kanske ändå aldrig varit så där intima . Distansen har ju om jag ska vara ärlig alltid funnits där.
Tänker att meditation var ju det jag gjorde gårdagens morgon då jag cyklade med familjen. Blev efter för att jag bara fanns där i mitt trampande och vinden som svischade i mina öron.
Att jag har blivit sååå mycket bättre på att leva i här och nu.
Det gör mig till en verklig mediterande människa...Eller hur?

4 kommentarer:

  1. Så fint du skriver! Och så äkta och vardagsnära. Det är väl det här alltihopa handlar om? Egentligen? En stor och värmande kram kommer här!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar och bugar och kramar tillbaka!!!

      Radera
  2. Precis som livet är:-). Kram

    SvaraRadera