Så himla enkelt det låter när han frågar mig om när jag vill att vi ska göra operationen. Efter den åttonde säger jag. För då ska jag på sexmånaderskontrollen på onkologen. Ja ha, den nioånde går det bra???, säger fina plastkirurgen. Yes! Precis! Det var ju så jag tänkte att jag ville ha det; snabbt avklarat! Den femtonde februari kändes ju så långt borta. Sen går han ner och pratar med narkosläkaren. Det är grönt. Innan jag vet ordet av är vi inne på kontoret och pratar om vad som behövs samtidigt som jag pratar med mannen per telefon. Så är vi uppe hos provtagningssköterskan för att veta när jag bör ta prover. Innan jag hinner blinka är jag på väg därifrån. Lite bedövad känner jag mig allt. Jag vill få detta överstökat så fort som möjligt. Vill gå vidare. Vill ha tillbaka min kropp alldeles för mig själv. Fast redan nästa lördag... Shit! Eller nej, det är bra. Det är ju det jag vill. Snabbt och lätt...som en plätt. Fast samtidigt vet jag att det inte är det. Den här gången kommer jag att ha två obrukbara armar ett tag...hur länge beror på...
En dag på kliniken ska räcka säger kirurgen. Men sen får jag inte lyfta armarna på ett tag. Vad är ett tag då? Nåja, jag har ju varit med om värre saker. Det här fixar sig. Sen kan jag yoga igen. Snart...
Det blir bra. Ändå har jag fjärilar i magen.
A L L T B L I R B R A!
Andas in djupt....Andas ut djuuuupt!!!
Wow, så snabbt! Låter ändå bra. Som du någonstans har landat i det. Fjärilar i magen är det inte konstigt att du har. Nya bröst. Bara en sån sak. Jag skickar massa goda tankar och värme till dig och håller alla tummar för att det ska gå toppen. Kram!
SvaraRaderaTack Anna! Ja, jag har landat i det nu. Kram själv!
SvaraRaderaDu är så klar och tydlig med hela den här processen. Det kommer att bli riktigt bra, jag är säker. Kramar!
SvaraRadera