Pranayama i Rom: Julsammanfattning

Tillbaka igen. Full med ideèr om förändringar, förbättringar. Hälsosamma, energipåfyllande tankar.

Julen var lugn. Som den ska vara. För mycket mat. Fast det är jag inte så övertygad om att det är nödvändigt. Men det är ju inte läge att diskutera med gamla förälrar och släktingar man träffar en eller två gånger per år. Därför håller jag tyst och äter. Sväller upp som en deg. Fast nu ska det bli andra bullar av...haha...ursäkta!...kunde inte låta bli.
Julklapparna var alldeles lagom och bra.
Det som inte var så bra var det där vanliga. Olusten att gå utanför det vanliga som lever i min familj. De satt fortfarande och tittade på varandra, och funderade på hur nio personer med bara en liten bil med plats för fem lagomstora personer skulle kunna frakta oss alla till min fasters hem femtio kilometer därifrån på julafton, när vi landade fyra dagar innan. De pratade fortfarande om taxi men ingen hade tagit telefonen för att kolla om det var möjligt och vad det i så fall skulle kosta oss.
Så vi hyrde en bil. Mannen och jag. De var det bästa vi gjort på länge. Frihet kan även vara en bil. Jag som inte gillar bilar rattade med stor lust en Volvo som var smidig som smör.
Körde mannen till akuten också med detta lilla fantastiska transportmedel. Ja, det var inte heller det bästa med julen i Sverige. Mitt under julklapps inhandlandet och strosandet på stan fick han ett njurstensanfall. Så jag dumpade min bror, som för ovanlighetens skull...eller kanske var det för julklapparnas skull..., och min äldste son mitt inne i Malmö och tog min allt blekare man till svenskt sjukhus. Mitt uppe i dropp och smärtstillande kastade han mig den där tanken om att vi kanske borde bosätta oss i Sverige. Ja, why not! Att vara på en svensk akut är som att hamna i en science fiction film för oss som är vana vid lite halv- skitiga italienska sjukhus med hål i väggen.
Vi pratade till och med med barnen om det sen. Nu vill stora pojken prata mera svenska hemma...ja, så att han förstår om i fall att...

Snö fick vi med. Fast bara en kväll och en dag. Sen regnade det bort. Vi skyndade oss ut för att barnen äntligen skulle få åka pulka.

Men i det stora hela var det bra. Glad är jag. Och här är lite bilder;