Utomjordingstankar

Självklart har mannen rätt. 

Jag får inte tänka att det är en Alien jag har under min bröstmuskel.

Då hör kanske universum det och då får jag vad jag tänker.

Vips så går bröstet sönder.  Väsande på det där kusliga sättet kommer den inneboende insektsliknande läskigheten ut. Spottande slimmigt grön geggamoja på mig och alla som råkar finnas omkring mig.

Och jag förvandlas till en skärrad Sigourney Weaver som kämpar som en galning för att inte bli tokig.

Fast visst ser det så ut i spegeln. 

Som om det bor någon där inne.

En konstig grej. 

Inte min...

Får bara inte tänka så.

Måste sluta tänka efter.

Sluta känna efter.

Fast jag är inte ens lik Ripley...

Eller jo, håret kanske...

Fast hon försökte aldrig bli vän med Alien.

Det måste jag med min.