Tillsammans

Som den envisa motfallskärring jag är har jag inte skrivit in barnen på något som helst sommarläger.

De ska nu vara hemma i tre månader och jag har tänkt positivt fram tills i morse.

Har tänkt att de ska få vila. Vara lite slappa. Ha sovmorgon. Göra vettiga saker.

De vaknade klockan 7...

Frukosten var ett enda fnissande och mothuggande och ta i från varandra mjölken och "han retar mig"...

Tandborstningen avslutades efter tjugo minuters klättrande på toan, sprutandes tandkräm samt andra konstiga ljud som jag inte tänker utforska.

Har precis bett vildjuren ta på kläder...det hörs inte alls som när man klär sig....det hörs som k-pist ljud med munnen och springande upp och ner för trappan i våningssängen...

Huuu!

Jag ska fixa det här! Med yogans hjälp. Tror jag...

Brukar ju fixa det. Det handlar om att vänja sig igen. Vid att vara tillsammans.