Dealen

Vi har ju gjort en överenskommelse, jag och tumören. 

Jag tänker inga svarta tankar om varför den gjorde inträde i mitt liv och han håller sig borta från min kropp.

Klart och tydligt är det. 

Ändå sitter jag där och ängslas lite grann. Kanske har jag i alla fall skänkt hela storyn någon dum tanke. Kanske ligger det någon negativ känsla och gnager...som gör att tumören skickar metastaser från histologi avdelningen, där den ligger sen i oktober, tillbaks till mig....

Jag sitter i väntrummet. Har precis gjort en mammografi på stackars lilla skrutt-bröstet som är kvar. 

En ny/gammal vän är med. Det är tur. I väntrummet sitter det en äldre kvinna som är alldeles rödgråten och stel. Hennes dotter är med henne. Damen vill inte höra på lugnandet från dottern. Inte ens när både ultraljudet och mammografin visare på att det ingenting är verkar hon slappna av. Min kompis drar ut mig i trappgången. Hon har uppfattat att jag börjat köra fel mantran. Att negativiteten där inne är på väg att äta upp mig. 

Så hon lär mig att göra en skyddande energi bubbla. Jag blir full i skratt när killen som just plattade till mitt bröst i röntgenmaskinen kommer nerför trappan. Vi står där och fiskar energi som vi slevar över huvudet medan vi upprepar en affirmation. Det är helt underbart. Jag upptäcker att min kompis kan saker som jag inte alls trodde om henne. Bubbelskrattet kommer mer av det än att jag skäms. Skäms inte alls. Behöver det här skyddet. Min kompis är en ängel sänd av någon som vill mig väl. Min kompis är sänd av mina önskningar. För det är jag som vill mig väl.

Sen kallar äntligen doktorn på mig. Allt är okej. Det var väl det jag visste.

Vi har ju en deal jag och tumören.