torsdag 23 februari 2012

Under delar...

Det är inte bara mitt hjärnkontor som blir städat. Jag har så smått börjat ta i tu med de där projekten som jag lovat mig och Rensa i röran. Kom av mig ett tag. Livet är så ibland.
Men nu nu minsann...Hur länge jag ska kunna tro det vet jag inte riktigt. Därför kör jag igång som en tokig. Alla hårborstarna i badrummet blir rensade, tvättade och undanlagda. De behövs ju inte på ett tag...hahaha! I barnens lådor rensar jag bort på tok för små t-shirts och lite annat som gör att de ser ut som Magnus Härenstam i Fem Myror...
Så kommer jag till min egen garderob. Plockar bort sånt' som jag länge inbillat mig att jag ska få på mig igen...efter att ha fått bort de där kilona som lagt sig över lår och mage de senaste åren. Några byxor, någon gammal urtvättad skjorta och en kofta som jag aldrig gillat åker med i farten.
Det är något konstigt när jag är klar. En skum känsla av att saker och ting inte stämmer. Maa, struntar i det och går igenom jobbpapper.
Så går tankarna tillbaka till den där nedrans garderoben. Varför det nu då? Jag har ju städat...
Kan liksom inte riktigt sätta fingret på vad det är som är fel. Läser om klädologi. Kanske har jag fel färger. Det är till största delen lila i min garderob. Olika nyanser men alltid lila. Sen kommer stora kompisen svart. Bra att ha! Funkar alltid. Lite vitt har smygit sig in sista åren. Mest som bi-plagg. Under något liksom.
Jo, visst skulle jag kunna jobba på att få in lite mera färg i mitt liv. Vet bara inte riktigt om jag vill.

Så har jag det helt plötsligt. Under. Underdelar; min garderob är full av överdelar. Blusar, skjortor, koftor, tunikor och linnen. Några få stackars dåligt använda kjolar hänger där ledsna. Tre par urtvättade jeans. Två par svarta, bra att ha byxor. Även de har sett sina bästa dagar.
Jag ignorerar min undre del av kroppen. Som om den inte fanns fortsätter jag att köpa blusar och skjortor. Inget till den. Inser att jag aldrig precis gillat mig från midjan och ner. Det breder ut sig där. Blir obalanserat och klumpigt...
Fast fel är det ju. Jag ser ju ut så här.
Jag måste göra något åt detta. Komma över ångesten när jag går in i en affär och ska prova byxor som nästan alla är med låg midja. Passar inte mig alls. Suck! Ja ja, på något vis ska jag lösa det här. Det här går ju inte ann...

När jag sitter där försjunken i mina otroligt livsviktiga tankar tittar mannen in för att säga hej. Med glimten i ögat frågar han, som just nu har några hårstrån mer än vad jag har på skallen; hur ska jag nu göra när du tagit bort alla borstarna i badrummet???



4 kommentarer:

  1. Marika, du har en härligt torr humor som tilltalar mig. Och ett allvar i botten. Ja du, jag känner igen mig. Så väl. Överdelarna är i majoritet. Och det handlar inte om mina ben utan om min midja...tycker att jag varit felformad på något vis men nu med leggings och stretchjeans tycker jag att tillvaron blivit annorlunda. Det är ju svårt när man inte har samma kroppsform som kläderna som finns i affärer. Lycka till med byxinköpen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Funderar faktiskt på leggings...Tack!

      Radera
  2. Si ma come mi pettino io ?

    SvaraRadera