Jo, så är det. Tiden går och jag hinner inte riktigt med.
Jag skrev redan i fjor om Halloween. Den där skumma festen som amerikanerna prackat på oss.
Barnen älskar den och vill gärna festa. Varje år lovar jag att vi ska göra något mera än de numera traditionsenliga spökkakorna. Varje år händer något som gör att festplaneringen uteblir. Dessutom åker nästan alla kompisarna bort då första november är helgdag. I år blev det liksom fyra dagars helg då barnens skola stängde även i måndags.
Plus att jag har problem med min arm fortfarande. Den gör ont. Ingen fara säger läkaren och ger mig tips på att träna upp den. Jag ska bara inte överanstränga den.
Men spökkakor kan man göra om man har en så engagerad assistent som minstingen.
Så det gör vi.
Fint gör de sig också med de vackra blommorna jag fick av mina arbetskamrater.
Sen går pojkarna upp och överraskar fina babysittern med lite kakor...
Ja tiden... den bara rusar ibland. Så fint du gjort i bloggen med det blå. Och spökkakorna ser mumsiga ut. Hoppas du mår bra! Kramar
SvaraRaderaJo då Annika, jag mår bra. Det är bara armen som ska tränas upp lite nu. Ide'n till de blå kom från minstingen. Han tyckte att sand och stenar hör havet till. Dessförinnan testade jag Rom bakgrunden för stora pojken pekade på min titel och tyckte att min bakgrund inget hade med Rom att göra. Men jag kunde inte själv läsa saker på den bakgrunden. Det blåa är ganska fint. Jag tänker inte fråga mannen vad han tycker...
SvaraRadera