Förbättra relationer, ja det är vad jag tänker när jag trott att jag skulle haft en helt ensam eftermiddag...såg faktiskt fram emot den...men svärfar hade andra planer. Han tog med barnen på bio.
Relationen jag borde förbättra och som jag tänkt sen jag läste Cecilias inlägg är den med min svärmor.
Hon har sedan några år Alzheimer och Parkinson. Innan dess apati i största allmänhet. Rädsla för allt. Alla möjliga psykosomatiska besvär. Mediciner för allt...till och med förkylning.
Hon har levt sitt liv framför TV:n. För kallt för att gå ut. För mycket sol. Regn. För trött. Ingen ork att måla, som var hennes passion en gång i tiden. Färgerna gjorde henne dessutom yr.
Ja, jag har ingen bra relation till henne. Det ska jag ärligt erkänna. Jag har förmodligen valt att inte orka...jo, så är det nog...
Barn som "inte vill" brukar i alla fall hänga på efter ett tag i mina upptåg och ide´er.
Inte hon.
Med ett liv fullt av ursäkter för att slippa allt bakom sig, sitter hon nu på min soffa och sover.
Det är det hon gör mest hela tiden nu.
En avstängd hjärna.
Jag vet inte hur jag ska göra.
Vad jag ska ta mig till med henne.
Jag hade faktiskt goda intentioner...eller hade jag det?
För två år sedan låg hon på sjukhus. Eller rättare sagt åkte hon runt på olika sjukhus. Ett ben gjorde ont men ingen förstod varför. Hon blev till och med opererad i ryggen av en "superkirurg" som visste bäst. Inget blev bättre. Det satt i hjärnan på henne. Inget i verkligheten existerande.
Jag åkte ofta dit för att hjälpa henne med lunchen. Svärfars ide´om att man ingen hjälp får på ett sjukhus.
Jag gjorde faktiskt det gärna.
En gång hade jag med mig en mandala-målarbok för vuxna. Jag och barnen målar ofta mandala. Det är lugnande och faktiskt kul. Vanliga färgpennor som man kan vässa hade jag med mig. Så att hon inte skulle må dåligt av lukten.
Hon har aldrig visat den något intresse. Inte ens med barnen.
Hur gör jag?
Borde jag studera närmare hur man gör?
Orkar jag det?
Så just nu är det så här; jag låter henne sova medan jag skriver och stryker tvätt.
Inga vackra tankar...inget vackert försök till bättre relation...
Hej
SvaraRaderaJag vill bara skicka en kram. Det där låter jätte svårt.
Ljus*
/V
Har du försökt att prata med henne om det här? Säga lite hur du känner?
SvaraRaderaIbland Marika, så beskriver du saker så naket. Jag tycker om det. För det är inte enkelt, det du gör, när du är så ärlig. Det låter svårt och nu är hon dessutom sjuk. Men bara att lyfta relationen, skriva om den och prata om den kan förändra hur det känns inuti. Ibland får saker vara som de är också, man måste inte "lösa" allt. Om du förstår hur jag menar? Man kan inte mer än göra sitt bästa, resten får andra stå för. Stor varm kram!
SvaraRaderaibland räcker det med att man bara ÄR, ,...stryker kläder och tänker tankar...Och din svärfar hade säkert det fint med dina kids. Styrke kramar!
SvaraRaderaHar varit blogg-fri ett tag.
SvaraRaderaViralila; du rör nog en ond punkt. Jag har svårt för det där med att prata.
Annika; du är så underbart klok. Följer i efterhand dina ayurvediska behandlingar med spänning.
Marica; vad fin du är.
Tack för fina tankar och tankeställare!
Kramar
Marika