Jag funderade ett tag på det.

Jag pratade med min pappa som avrådde mig.

Jag tänkte igen.

Till sist skrev jag till min faster som sa det som avgjorde mitt beslut; 

"du kanske ångrar dig sen...sen när det är för sent...".

Då bestämde jag mig; 

Jag åker, om några timmar, till Sverige för att ta adjö av Farmor.

När Farfar dog avrådde hon mig att åka och det lever fortfarande kvar i mig som en sten att jag inte trotsade henne.

Som min  faster sa är det nog viktigt med Adjö.

Viktigt trots att jag inte var där hos henne när hon dog.

Konstigt att detta kan kännas som ett så viktigt beslut.

Jag ska ju bara säga hej då till en kropp...

Farmor och jag sa ju adjö varje gång vi pratade per telefon...