Farmor och Farfar

Vi hinner inte sätta fötterna på Roms flygplats förrän min man frågar mig vad han ska säga till sina föräldrar...vaddå säga...hur menar han?

Jo, de har ju inte sett barnen på tio dagar. Det vill de ju så klart göra omedelbart. Vad passar bäst för mig???

Jag känner mig helt slut. Väckning klockan fem och jag har varit vaken sedan två i natt...gick bara inte att somna om...orkar inte ens tänka...försöker klämma fram ordentliga mot argument i alla fall;

Mina svärföräldrar träffar barnen varje vecka vanligtvis...och vi har inte varit bort mera än tio dagar...

Vi har precis bott alla fyra på mitt gamla rum i mina föräldrars lilla hus och jag har träffat folk långt över vad min solitära personlighet egentligen tål.

Jag skulle helst vilja vara själv ett tag nu...får väl vara glad att jag fortfarande är hemma fru och utnyttja detta mitt privilegium bättre...

Kanske är det jag som är konstig...som inte förstår att en Farmor och en Farfar vill vara med barnbarnen precis när de vill och att det passar dem.

Kanske förstår varghonan som bor i mig ingenting om människosamvaro...

Jag har blivit bättre det är sant! Jag kan lägga undan mina ensamhets behov i långa tider för att vara med folk och till och med ha kul.

Men ibland blir det för mycket i alla fall. Detta är ett sånt fall.

Min man förstår det inte alls. Vaddå, de har ju rätt att träffa barnen...

Vi kommer överens om lördags träff efter simskolan. Ska laga till något lätt och snabbt och sen är vi lediga igen...Farfar är ju ändå upptagen på Söndag ( i morgon!).