söndag 28 augusti 2016

Ha kaka och äta upp kaka

Dags att åka hem.
Både vill och inte vill.
Hann bara med en liten del av allt det där jag ville göra.
Listan var kanske för full...
 
Men nu är det alltså dags att dra.
Som tur är bestämmer sig vädret för att braka på med åska och hällregn.
Det blir lite mindre svårt då.
Lite.
 
Ska hem och börja ett nytt jobb imorgon.
Både vill och inte vill.
Först ska jag börja klockan 8,30.
Sen 9,30.
Vad menas?
Ska jag smygbörja?
Får jag överhuvudtaget betalt? 
 Den där förbannade osäkerheten sätter in.
Alla luras i Italien.
Varför skulle en engelska vara bättre?
 Hon jobbar ju för italienare...
 
TILLIT var det ju jag skulle känna.
Okej, gör ett försök!
 
Kan inte låta bli att tänka att jag skulle vilja ha det där stimulerande jobbet samtidigt som jag vill ha kvar min frihet samtidigt som jag vill ha lite pengar...
 
Ha kakan och äta upp tårtan???
 
Börjar med att ladda för hemfärd.
Vi hörs!
 
 
 
 

lördag 27 augusti 2016

Fredagspyssel

Vi bokade in oss som sista kunderna för dagen hos duktiga systerdottern.
Tur var det för det hela tog tid.
Minstingen har länge talat om att få håret färgat grönt.
Någon ding trevlig liten youtuber har tydligen håret i samma nyans.
Det är bara det att min son har lite mörkare hår och därför fick han lida lite pin.

Jag får vänta länge med min enkla toppklippning.
Hinner bläddra i stort sett alla vecko/frisyr/mode/skvaller och hemtidningar som salongen erbjuder på ett bord.
Hinner studera mina söner och tänka att de är ju snygga ju.
Det får man väl som mamma säga att ens eget kött och blod inte blev så tokigt när allt kommer omkring?
Eller?

Då inga bilder får sättas på nätet av mina ungar längre lånar jag bilder från systerdottern och låter bli de där framifrån.
Håller sen tummarna för att de inte ska anmäla sin gamla morsa.





Sen var det ju också hundens dag igår också.
Salongens egen Lily måste ha undrat varför de där typerna som luktar så gott med hundar av olika slag sitter här så länge.



fredag 26 augusti 2016

Fånga glador

 
För mig har det blivit lite av en sport.
Att fånga glador med min kamera.
När mannen är med brukar han också dras med.
Denna gång är jag själv i min svåra uppgift.
De svävar där över huvudet på mig.
Jag ser hur stjärtpartiet svänger.
Hur det där höga visslandet.
Kan till och med urskilja ljusbrunt och svart och vitt i fjädrarna.
Nästan ta på dem.
När jag får tag i kameran, och in med rätt program, är de på väg därifrån.
Denna gång är jag beväpnad med mobil också, av modernt slag.
Låtsas som om ingen skrattar, bokstavligen talat bakom min rygg, och klickar på under " jamen sluta retas nedrans kråkor!"
 
Och då, då lyckas jag.
Inte riktigt som jag tänkt.
Men bättre än andra gånger.  
 

torsdag 25 augusti 2016

Helande, läkande

Igår fick jag äran att vara med den här lille krabaten. 
 
 
Han är elva veckor precis som min fasters valp.
Meningen var att jag, barnen och valpens matte skulle ha promenerat i Ystad en stund.
Efter allt det tråkiga som hänt i Italien kände jag att jag måste till havet.
Havet är som plåster på såren.
Skogen tar liksom hand om dig och lugnar dig.
Havet öppnar och läker på samma gång.
Förlåt om jag är flummig, men jag behöver detta nu.
Valpen som aldrig sett den här typen vatten badade tassarna.
Stora pojken som ville bada och hade badbrallorna på ryggade tillbaka äcklad av alla maneter.
Jag har aldrig sett så många i detta hav.
Antar att de inte bränns som i Italien men inte får man lust att pröva precis heller.
 
Sen satt vi där på den vita sanden och pratade yoga och meditation.
Och valpen då?
Jo, han grävde världens gropar under bryggan och sedan somnade han där.
Som om han blivit vaggad ungefär.
Jag doppade bara fötterna.
Att sitta där, andas och prata om yoga.
Det hjälper.

onsdag 24 augusti 2016

Ny dag

Vaknar till en vacker morgon.
Ger mig ut och springer lufsar för första gången på evigheter.
Det är skönt och jag är glad.
Igår spelade jag med de här två.
Min far och hans vän.
 
 
Det var otroligt roligt.
De spelade inte dragspel.
Min fars kompis (till vänster på bilden) spelade piano, min far basgitarr och jag gitarr.
Enkla ackord.
Vackra visor.
Vi hade kul.
Bara kul.
Idag småsprang jag alltså tidigt på morgonen med solen som redan värmde mitt ansikte.
Spelningen igår som värmde hjärtat.
Det var skönt att jogga lite.
Saknar ju mina morgonpromenader med jycken.
 
Sen satte jag på mobilen.
Över mig kommer jordbävningen.
Mannen har känt av den i Rom.
Borgmästaren i Amatrice gråter i livesändning.
En hel stad som inte finns längre.
Flera av hans vänner ligger förmodligen där under.
Livet.
Upp och ner.
Man har tur att man inte ligger under husrester en dag som idag.
 
 


tisdag 23 augusti 2016

Dras med...

fast jag försöker styra lite.
Rycks bara in i saker, som en övningsspelning med min far och hans kompis ikväll.
Valpkärlek och skogspromenader.
Helt plötsligt har jag köpt dammsugare bara för att minstingen vill det (alltså såna man äter!)
 
Det vimlar av tankar här.
Sverige gör så med mig.
Jag är hemma men ändå inte.
Minnena som slåss med nya ideer.
Ingen särskild ordning alls.
Därför är det ganska skönt att bara hänga på.


måndag 22 augusti 2016

Hej!

Idag har jag inte tid med er.
Jag bara måste hälsa på den här lilla sötisen.
Alltså min faster är också söt men hennes nya valp är sååå mycket gulligare.
Så snart jag fått upp min tröge tonåring åker vi.
Trotsar regnet och drar.
So long!
 

söndag 21 augusti 2016

Blå söndag

Mannen säger att han hör det på rösten när han ringer.
Att jag är lite nere.
Söndagar har den förmågan.
Att dra mig mot marken.
Det finns inget att ta på.
Säga vad som är orsaken.
Ingenting.

Morgonyogan blev också sådär idag.
Halvtaskig.
Kör lite molnmeditation igen.
När jag var liten, och hade sommarlov, låg jag alltid på gräsmattan en stund varje dag och studerade molnen.
Fast då visste jag inte att man kan kalla det för molnmeditation.
Det kan man alltså kalla det.


lördag 20 augusti 2016

Dagens roliga

 
Jag har glömt lite bort den där galghumorn som jag levde i när jag var ung.
Det inser jag när jag får mig till livs ett gott, bubbligt nästan "kissa på mig"- skratt .
Vi pratar om att vara stel och jag påpekar givetvis att det är yogan som hjälper.
Morsan nekar i vanlig ordning och sträcker upp händerna och visar vilka rörelser hon använder istället.
De är typ...yoga...
Fast jag säger inget.
Vill inte sabba ett magiskt samtal oss tre emellan.
Mor, far och dotter.
När händer det igen liksom.
Mitt i alltihop lyckas hon kasta en känga till farsan.
Om att hon minsann lyckats få bukt med sin kutrygg genom denna lilla gympa, medan han som ingenting gör blir allt krummare.
Då glittrar det till i fars ögon.
Han svarar helt lugnt på bästa brittiska sättet; " Jamen det är bara bra då tar man inte så stor plats i kistan sen!".
Svaret utlöser en serie hypoteser om pizzalådor eller skolådor istället för en dyr kista.
Ja, det är svårt att återge hur förbaskat roligt vi hade och fortsatte att ha med en glasslåda senare på dagen.
Men ni kan kanske tänka er.
Jag kan se den där begravningsentrepenören som tvingas inse att du har en galen klient framför dig som försöker propsa på en låda av papperssort för att den döde ändå inte tar så mycket plats.
 
Detta och att min köttätande systersons nya flickvän är vegetarian kan jag ha så kul åt länge.
Länge.
 


fredag 19 augusti 2016

Saker man kan göra i Malmö

Om man råkar befinna sig i närheten av Malmö i slutet av augusti så bara måste man gå på Malmöfestivalen.
 
Där måste man snirkla runt och kolla in allt. och alla.
Sniffa på dofter.
Lyssna på musik.
Känna att om man vill köpa någon lite sak, som man egentligen inte alls behöver, så kan man det.
Huka för karusellerna och vara glad att ungarna inte verkar varken intresserade av dem eller att man måste följa med upp i någon hiskelig sak.
Köpa något gott att äta som rinner ner över fingrar och kläder.
Köa.
Bli trött på köandet och bege sitt till ett helt vanligt fast alldeles underbart café istället för att köpa det där våfflorna som tycks dra till sig kilometers med folk.
Ha roligt åt att nuförtiden är det ombytta roller med kompisen som är med.
Då för länge sen var man själv en lantlolla som aldrig var i stan förutom när ´samme kompis erbjöd denna smaskighet på en tallrik.
Nu är det väninnan som tycker att det är förmycket bilar, vi kan kanske ta tåg, för att parkeringar finns ju aldrig i storstaden Malmö...och hu vad alla parkerar nära!...
 
Hon har ju inte varit i Rom.
Har aldrig sett mig krångla mig ur en tajt parkering så att jag knappt själv vet hur det gick till efteråt.
 
Ja, det och mycket mera kan man göra när man befinner sig på hemmaplan fast ändå inte.