Tisdag

Jag är en idiot. 

En livslevande mycket blåögd idiot, som envisas med att tro på människors godhet. 

Dagen börjar bra med min meditation. 

Sen går den snett när rektorn vi har bokat tid med och som vet varför vi är där verkar ha fått någon sorts minnesförlust och knappt vet var hon är, förkunnar att vi får vänta tills efter den 9 juni.

Slösad tid. 

Slösad betald tid för min del då jag har läxhjälpen med mig som ju gärna vill ha lön för att hon hänger på...

Sen vill min hund brotta ner en svart labrador som han tidigare lekt så glatt med för att 1. Denne käcka labrador har blivit vuxen. 2. Båda är kopplade och labradorens gammelhusse fixar knappt att hålla honom.

Men vi går helskinnade ur detta också. 

Allt detta medan jag talar med min en arbetskamrat per telefon. 

Därefter åker jag till en avslutning på mitt numera obetalda jobb.

Ja, jag kan inte låta bli. 

I min enfaldighet känner jag att jag inte kan svika. 

Blir belönad med blommor från min arbetskamrat och en liten blomma till av två små söta flickor. 

Se där, hinner jag tänka, är nog inte så tokig i alla fall. 

Då kommer det upp till ytan den där löjliga lilla bilincidenten som gubben sa när han tog mitt telefonnummer och menade att han skulle ringa mig för att säga om jag skulle betala något. 

Han, trevliga lilla mannen som jag duttade till bakifrån i en stunds distraktion, har kontaktat försäkringsbolaget. 

Löjliga löjliga jag har uppfört mig precis så löjligt som barn som smusslar undan den spruckna vasen och tror att de ska komma undan med det bara för att morsan inte tittat i garderoben på två veckor...

Det finns inget att försvara sig med när det sen ryker och mullrar. 

Inget.

Naturligtvis var det inte slut här.
Minstingen kommer hem med ett papper från vårdcentralen med vaccinationer han enligt dem saknar.
Har jag missat där med?