Måndag

Får för mig att köra en vecka i mitt liv så där rakt av igen. 

Så då gör jag det med start idag.

Måndag

På min lista att göra står det, och har det stått länge, fixa adressändringen på röstkortet. 

Det ska bli kommunalval här till helgen och mannen fick sin klisterlapp hemskickad men inte jag. 

Jag är utlänning/utböling/icke italiensk medborgare. 

Nog lite svart också, tänker jag när de på mitt närmaste kommunkontor inte kan fixa det utan ber mig åka till centrala kontoret. 

Jag har tur.

De har flyttat tillbaka till centrum. 

Innan var jag tvungen att åka tvärs över hela staden. 

Detta fixar jag på två timmar ju.

Två timmar som går mest åt att åka buss.

Ja, jag vet att jag borde vara glad för jag är lyckligt lottad som bor i Rom och har utsikt som denna;

Långt i från alla kan leka turist och åka till tråkiga kontor samtidigt. 

Så då gör jag det och har egen lucka på kontoret.

Fast det fattar jag inte förrän jag stått i kö en stund. 

Det går kvickt att trycka fram en klisterlapp med nya adressen och vart jag ska gå för att rösta. 

Lätt som en plätt. 

Fast två och en halv timme av min morgon försvann. 

Tur att det var sol då, tänker jag med morgonen lite på tvären i alla fall.

Ja, tur också att jag inte har ett jobb som jag måste ta ut en halv semesterdag eller några timmar för att göra såna här små grejer som de på andra ställen i världen använder sig av posten för att greja.

Nog är jag väl lyckligt lottad i alla fall som fick kullerstensskumpa fram på en buss i en solig stad full av romerska kvarlämningar.