Samtal med mig själv

Detta skrev jag egentligen förra veckan.

Sen blev det bara inte publicerat.

Så då använder jag det som fredagsunderhållning... 

Idag lyser solen igen.

Skriv din åsna!!

Sätt dig ner på din stora rumpa. Det är du ju bra på. Att sitta. Ja ja ja, stolen är inte bäst i världen men om vi ska komma till skott, du och jag, så måste vi köra innan vi hittat rätt stjärt-arrangemang också.

Så där jag. Musiken är redan på sedan två sånger tillbaka. Jag bara undrar ska det verkligen vara Joe Jackson i dag med? Jasså! Jaha! Ja ja, du vet bäst vad du gillar liksom...

Tur att vädret är med oss. Regn, blåst och kyla är ändå ingen grannlåt. Framför allt lockar det inte dig att ge dig ut. Även om du ju ska hänga tvätt. Sen okej okej sen!

Vad var det du ville skriva sa du? En bok? Om vaddå då? Galningar...

Du menar alltså allvar? Du är helt seriös när du vill skriva en kärleksförklaring till galningarna som bor i varje hjärta...i ditt med????

Ja jo, det kan nog bli bra. Kul vet jag inte... För du sa väl att du ville att den skulle vara så där ironisk och hjärte-skojig som du, bara du gillar. Eller någon till kanske...

Jag ser nog att du drar öronen till dig igen. Fast du fick peppning av den där vackra, kloka och beundransvärda, redan författande, människan igår. Fast den där förunderliga prästinnan hela tiden säger att du borde. Barndomskompisen ska vi inte heller glömma. Så många i din fan-club har du redan att du faktiskt kan ta och sudda ut den där lidande blicken från ditt ansikte med en gång och ta i tu med hela projektet. NU!!

Säg något mera om det! Vad ska galningarna göra? Hur ska de hålla galenskapen någorlunda på plats? Vad händer när de inte gör det?

Yoga. A men du! Alla skriver om yogan. Inte du också snälla söta!!!

Att den finns där är jag med på hela vägen. Men den får inte ta över. Ha ha, ja du är övertagen det vet jag. Just nu mår du illa för att du inte lyckas få till det med dina övningar. Du lyckas inte få till din övningar för att du inte mår bra. Så visst är det yogan som styr ditt liv i alla fall.

Gör det du ska. Klicka iväg mailet till yoga/blogg/redaktörs vännen. Det värsta hon kan göra är att be dig fara och flyga. 

Du vill så klart ha något att skicka henne. Inte bara dina "födelsevåndor". Kanske borde du fråga henne om råd. Hon sa ju det. 

Vad väntar du på?

Framförallt, vad är du rädd för?

Du bara ältar och ältar och kommer inte till dörren. Nu gläfser hunden igen och det rycker i den där " bara gå och se om någon annan kan gå ut med honom" och sen vet jag hur det blir ; du kommer av dig igen. 

Fast det kanske inte gör någonting. Detta liknar ändå inte ens ett kapitel i en bok. Varken roligt och spännande. 

Ingen vill veta om du hänger den där tvätten, rastar hunden själv eller får iväg minsta sonen på Kung Fu idag med. Verkligen ingen.

Leta bättre efter spänning och förresten vilka ska personerna i din bok vara?

De du känner och har stött på?!? Det kan du bara inte vilja. Det fattar vem som helst att det kommer att hagla anmälningar över dig även om du får upp smilgroparna aldrig så högt. 

Tror inte att det är en bra ide'. Alls. 

Se så! Skriv nu till vännen...ha ha ha, du kan inte ens stava till vännen. Såg nyss hur du ändrade om bland n:en. Klart du behöver hjälp! Analfabet!!

Fyrtiofem minuter och bara ett sketet A-4. Detta går inte, det kan jag tala om för dig. 

Va sa du? Ett telefonsamtal också....det hörde jag inte. Eller jo, men det var ju bara en kompis till som ville peppa dig. Inte om boken, för allt i världen, men ändå. Du har allt stöd du kan önska. 

Men om du ska komma någonstans så kanske det måste bli mera än ett blad. 

Ett blad flyger ju lätt iväg med vinden. 

Kolla med Annika! Hon kan det där med vindar och andning och så...ha ha ha...ha!!

Förresten så är hon bättre än vad du är på att fylla sidor med. Du hon kanske kan hjälpa dig med att börja också. Blink blink!!

Och ta och byt musik när du ändå är i gång. 

Tack!!!