Betygssättning

Jag tänker sätta betyg på veckan som gick. 

Närmast tänker jag använda det nuvarande italienska betygsättnings kriteriet.

Jag förstår det inte, men jag ska försöka att göra så gott jag kan.

Här i knasiga Italien använder man alltså en betygskala som går från 1 till 10.

Om man får under sex i ett ämne får man ta igen det ämnet under sommaren och göra ett inträdesprov till hösten.

Om man får fyra stycken betyg under sex i olika ämnen blir man kuggad och får gå om året. 

Klart slut!?!

Inte riktigt kanske för jag vet inte vad illa man ska ha gjort för att få en etta. 

Det lägsta här hemma är 3 och då gör man noll på lektionerna...

Kanske att man över huvudtaget inte går dit???

Fast då undrar jag ju vad som skiljer 1 och 2...

Nåja, jag kör min egen lilla skala. 

Here we go:

1. (alltsåledes lägsta betyg!) får läraren som i måndags under pågående föräldrasamtal reser sig upp för att gå ut och kolla bilen......ja, ni vet hon hade den dubbelparkerad jööö. Helt normalt liksom när man bara har en kö på tio pers av oroliga och roliga föräldrar.

2, till samma höna docent för att hon bad hundra gånger om ursäkt för att hon uteblev från förra mötet jag bokat/trodde jag bokat med henne. Fast bara 2:a. Vill inte skämma bort henne.

3, till skulpturprofessorn som sluddrande, sista kvällen/festen på skollägret, förklarade för min son att man  "ajabaja, inte bör röka gräs!!"...om detta nu är som min son säger förtjänar denne typ en 3:a. Förövrigt var det han som satte trean på min unge. Hepp! (Nej detta är ingen hämnd aktion. Bara en poängtering!)

4, till alla de där som har trötta fingrar och inte orkar pinga till blinkersspaken ens med tanken och därmed får mig att stå på bromsen så att hunden ramlar ner från baksätet för hundrade gången och sen ger mig en blick som säger: vad gjorde jag nu för fel?

5. min granne. Han får underkänt men ändå snäppet till inte det. Underkänt för att han finns. Bara snäppet till underkänt för att han håller käften då vi möts ofrivilligt i dörren. 

6, till rektorn på minstingens skola som verkade så trött och förbaskat ointresserad när jag och tutorn hade möte med henne i onsdags men sen verkligen talade ut med franskläraren och fick henne (verkar det som ) att förstå. 

7, till mig som fortfarande känner mig lite centrifugerad men försöker att hålla allting flytande ändå. Jag försöker faktiskt vara glad och skratta så mycket som möjligt också. En sjua på det sitter bra tycker jag. Trots att äldste sonen säger att jag är deprimerande.

8, till minstingen som verkar ha ett hårt skal men när man petar på det så rämnar allt och man förstår att han sugit åt sig en hel del ångest som inte är hans...också. Sånt som inte hans fantastiskt vakna hjärna kan sortera riktigt. Det här är också åttan som matteläraren ryckte ifrån honom då jag gick igenom cellgiftsbehandlingen och tappade allt hår som minstingen älskade så mycket och gjorde att han slutade anstränga sig med läxor.

9, till den långe sonen som förstår känslor mer än någon annan jag känner och därför fattar alltihop om lillebror...därmed inte sagt att lillebror inte ska få på moppen emellanåt. Är man storebror så är man. Och det hör lite till att smockorna flyger...

Dessutom har han aldrig någonsin kommit så här högt upp i betygen.

Den där långe.

(Och här måste jag ju hålla i mig och bortse från att ungjä pojken i fråga backade ur när jag äntligen fått ihop det där mötet med en person, enligt sonens godkännande, och att han därmed satte mig på pottan igen.)

10, till mannen som genomförde ett svårt samtal med äldsta sonen häromkvällen utan att slå handen i väggen och utan att röra med ett endaste ord  om att det bara är bebisar som gråter. Det är han guld värd.