Yogalektioner enligt Marika del 2. Note to self = inte slå handen i bordet för hårt. (Ahimsa)

Låta bli att göra illa andra kan ibland vara svårt. 

Det kan klia i nävarna när vissa provocerar. 

Fast dock sällan. 

Det som är svårast är att inte göra sig själv illa. 

Göra ner sig till ett litet skrutt är jag superbra på.
Tror mig inte kunna något.
Men jag har lärt mig med åren.
I terapin.
Att tro lite mera på mig själv, samt stå på mig.
Att ryta.
Säga till när något är fel, om än så bara för mig.
Därför gapar jag när minstingen ljugit sig blå om läxläsningen, smusslat med meddelande från lärarna så att de aldrig nådde mig och i stället levt sitt liv framför datorspel.
Mannen packar ihop datorn och stuvar in den i vårt rum.
Jag slår handen hårt i bordet för att inte slå min unge.
Ja faktiskt, har jag svårt att hålla mig för impulsen att banka honom.
Så oyogiskt!
Därför får vårt massiva matbord en ordentlig tjong av min tunna, smala hand.
Gissa vem det gör ont på idag???
Gissa vem som har en blå utgjutning på handen idag???

Därför lägger jag till regeln om att inte slå så hårt nästa gång, istället för att gå omkring och tro att det inte ska bli en nästa gång.
Sen tänder jag en rökelse pinne, min drog.
Gråter en stund.
Efter det skakar jag av mig ledsamheten och går vidare.
Glad att jag inte slog min fina, men jobbiga unge.