Ur sköldpaddsperspektiv

Sista dagarna mina föräldrar och faster var här verkade sköldpaddshonan helt som förbytt. 

Hon for omkring och letade. 

Försökte gräva än här än där. 

Stötte sitt hårda skal mot muren intill grannens. 

Oron stod som en sky omkring henne. 

Mannen försökte hjälpa henne för vi anade ju vad som var i görningen. 

Hanarna har varit rejält efter henne på sistone. 

Så min make grävde upp lite i inhägnaden vi gjorde till stackars babysköldpaddan som hunden lekte lite för mycket med...typ i munnen...det fixar inte en liten sköldpadda och äldsta sonen höll på att få hjärtinfarkt.

Men en sköldpaddshona vill välja själv och inte få någon jäkla hjälp.

Inte ens om mannen försökte luckra upp jorden där inne lite.

Därför hamnade hon upp och ner i sina försök att ta sig ut därifrån. 

Jag gjorde en ut och ingång efter att han vänt på henne. 

Sen fortsatte cirkusen. 

Runt runt och fram och tillbaka. 

Ett par gånger var hon inne i inhängnade med egen ingång. 

Ingenting var bra. 

I måndags morse då jag och mina släktingar satt där och väntade på taxin verkade hon ha funnit det hon sökte.

Mitt i gräsmattan strax framför vår nya sallads odling grävde hon en djup djup grop. 

Där i pluppade hon äggen. 

Fast då hade mina föräldrar och faster redan åkt. 

Ni vet detta hade blivit en urspännande följetong och det kändes lite snopet att behöva gå mitt uppe i det som ju helt klart var upplösningen.

Jag lyckades ta en bild innan hon täckte över bebisfosterna. 

Sen gick hon och lade sig tillsammans med en hane i hörnan som är bara deras och somnade. 

Med gapande mun satt jag länge och tittade på platsen där jag VET att det ligger ägg. 

Om man inte vet kan man inte se det. 

Det är så perfekt gjort att jag inte riktigt kan förstå hur hon gjorde. 

En sköldpadds mamma gör så där utan barnmorskor, läkare, ultraljud eller annan fanskap. 

En sköldpadda bara går sen. 

Hon kommer aldrig att våndas över hur mycket/lite ungarna äter. 

Hon kommer aldrig att sitta där med stora klumpen i magen för att en unge inte verkar hitta sin plats här på jorden. 

Inte behöva gå till specialister för att hon inte vet riktigt varför en annan son gör som han gör hela tiden...

Hon kommer aldrig att se när en hund busar för hårt och därmed skadar en liten en till döds. 

Eller så ser hon på avstånd...

Vad vet jag egentligen...

Fast ibland tänker jag att man borde vara född till sköldpadda istället för människa...

ett helt annat perspektiv liksom...