Leva mitt liv i lådor.

Känslan av att aldrig aldrig någonsin mera bli kvitt vare sig flyttlådor eller hantverkare slår mig i dag där jag springer för att lämna minstingen i skolan (för sent, p g a hantverkare!) medan han påpekar att jag glömt mellanmålet.

Jodå, glömde storebrors mellis också. 

Han som inte kommer att äta något förrän klockan 15 tidigast. 

Skit morsa!!!

Därefter lämna hunden hemma med elektrikerna som travar runt i min trädgård och svär över just den snokande hunden. Fast en utav dem är den gulligare typen och gör en barriär åt jycken så att jag ska slippa stänga in honom när jag rusar iväg för att kunna bocka av en utav provtagningarna jag måste göra. 

Vart jag än mig vänder i mitt hus finns det flyttlådor. 

Fast jag har packat upp och packat upp... 

Stora pojken suckar. 

Han hade hoppats se skymten av sina trummor snart. 

Surt kommenterar jag att han faktiskt skulle kunna slita sig från mobiltelefonen en stund och ge mig ett handtag.

Det är mannen och jag som kör det stora lasset. 

Kanske är det rätt. 

Kanske är det rätt åt oss. 

Uppenbarligen har vi inte fostrat snorisarna ordentligt bra.

Igår fick jag hjälp av minstingen. 

Jag sa liksom att; " om du inte vill leva i röran sååå...".

Det gjorde susen och snabbt hade vi fått lite mera space i hans rum. 

Sen, när jag orkar och har lust ska jag ta lite bilder. 

Just nu vill jag bara bli fri från alltihop. 

Ni vet, tillbaka till normalt liv. 

Det där som inte gör att man måste kliva över skruvmejslar och mystiska apparater som tickar, hela tiden. 

Skulle också vilja slippa jaga liten hund som har silikon-tuber, skruvmejslar eller bara roliga plast rör i munnen.  

Kunna strutta runt i trädgården och rycka lite av de där förfärliga nässlorna som hotar ta över...

Kanske man kan laga mat på????

Måste kolla upp det.

Sen när jag är fri igen.