Den tunga damen(blogga varje dag 279)

Hon ligger i salen när jag kommer in. 

Har benen upp mot väggen och stånkar och suckar redan. 

Jag tänker att jag trivs så bra här med alla olika människor. 

Fast jag vet att jag fungerar även där alla är någotsånär lika.

Det har jag provat på då jag kastade mig in i en workshop där ingen var nybörjare.
Fast om man ska vara ärlig så var nog alla olika där med.

Hur som helst trivs jag bäst där det är lite blandat. 

Jag gillar ju det där med att studera människor. 

Damen är ett praktexemplar för mig. 

Redan första gången såg man tydligt att hon kommit dit på någons uppmaning. 

Inte alls övertygad och med den där bekymmers-rynkan mellan ögonen.

Den känner jag igen. 

Jag själv hade en sådan en gång i tiden. 

De sa min lärare på International House där jag pluggade italienska min första tid i Rom. 

Att jag liksom startade med ett "nä, detta går inte" och en uppsyn som vittnade om att jag kände mig hotad. -Av vad? Grammatik, skojade hon min duktiga lärare. 

Rätt hade hon. 

Jag tog allt som ett besvär.
Startade med tanken att jag inte kan.

Precis på pricken som tunga damen gör. 

Ibland bara reser hon sig upp, tar sitt pick och pack och går därifrån. 

Första gången hon gjorde så tänkte jag att "hon kommer nog inte mera".

Hon lurade mig allt. 

Envisas med att komma. 

Varje vecka. 

Pustande och stånkande jobbar hon på. 

På sitt vis. 

Tyngden sitter inuti henne.
För visso är hon aningen överviktig.
Men det är inte det.
Jag har lärt känna överviktiga människor som svävar fram med ett stort leende.
Nej, hennes blyklump sitter på hjärnkontoret.

Tror att hon egentligen vet det. 

Det är därför hon kommer tillbaka.
Känner att det är rätt ändå.

Så, går läraren bort till henne.

Undrar varför hon inte gör asanan han precis visat oss.

-Jag mår inte bra. Känner mig svag, säger hon. Tar sina pinaler och går hem.
En annan gång menar hon att det är för svårt för henne.
Läraren försöker förgäves uppmuntra henne att prova.
Hon går.

Men jag vet att hon kommer igen. 

Hennes tyngd släpper där inne i shalan.

Fast hon vet inte det än.

En dag hamnar hon alltför nära pigga tanten som ofta pruttar ljudligt.
Tunga damen har liksom huvudet där pigga tantens fötter börjar.
Det är inte alls bra.
Hon muttrar om att hon ingen plats har.
Varpå pigga tanten säger att man faktiskt ska vara tyst där inne för folk mediterar innan lektionen, om tunga damen nu vet vad det är, lägger hon till så att jag hoppar till.
Hon har därmed kastat handsken.
Bara en liten bit in på lektionen drar tunga damen henne i benen.
Det blir livat bråk och vår snälle lärare tvingas gå in och sära dem.
Sen flyttar han på pigga tanten lite.
Fast det skulle han inte ha behövt.
Tunga damen stannar sällan kvar hela lektionen.
Det gör hon inte denna gång heller.

Och jag, jag bara visste att hon var en intressant dam.
I allra högsta grad.