När det brakar loss... (blogga varje dag 275)

och man inser att man har massor kvar att packa. 

I morgon kommer de för hämta hälften av flyttlådorna. 

I kväll kommer vår vän och hämtar hunden som går omkring med sorg i ögonen. Han förstår ju att något är på gång men det kan lika gärna vara världens undergång för  honom. 

Sen kan han bara inte fatta att man inte får smaka på allt som ligger lite här och var. 

Han ser på mig med det där bruna djupt seende som säger; inte vet jag vad ni håller på med men jag gillar det då rakt inte. 

Nä, ur hundsynpunkt är vi bara fruktansvärt konstiga nu. 

Man får till och med äta tidningar utan att någon säger stopp. 

Slita sönder dem fullständigt. 

Sprida ut dem i tusen bitar. 

Man får bara inte gräva på golvet. Där går gränsen...skumma typer!