En bit av hjärtat... (blogga varje dag 277)

stannar kvar i gamla lägenheten när vi flyttar.

Det tänker jag när minstingen med tårar i ögonen säger att han kommer att köpa tillbaka lägenheten vi just sålt sen när han har pengar. 

Även om han bor i London. 

Ja, så är det ju.

Jag förstod ju igår att han gick med svarta tankar då han utbrast i bilen att; "ååå vad jag saknar huset vid havet!!!"

Vi känner alla lite så.

Ilskan min man går omkring med är inte bara jobb-problem. 

Detta var hans mormor och morfars lägenhet. 

Klart att han känner det. 

Sönerna har vuxit upp här. 

Börjat förstå saker och ting här. 

Vi har varit lyckliga, ledsna och trygga här. 

Så visst lämnar vi liten bit av hjärtat här.