Kom inte och stör, tack! (Blogga varje dag 245)

De fann varandra de där två svensk skånskorna.  

Skrattade åt samma saker.

Älskade djur.

Gillade att sitta länge och filosofera över en öl eller två eller tre.

Gärna på en inte för skrålig pub.

Trots åldersskillnaden. 

Nästan tio år. 

Fast hon den där andra hade ju mycket mera erfarenhet av att bo i Rom. 

Kunde tipsa om genvägar och det mestas varför. 

Hon tog henne med på ett möte i Svenska skolan där hon satt som styrelse ledamot

Tänkte att en svensk förskollärare kunde vara av interesse för dem.

Redan när hon kom in i den tjusiga terrass lägenheten med utsikt över en av de största parkerna i Rom förstod hon att försöket inte skulle leda så långt. 

Vad kunde hon erbjuda i ett sådant sammanhang?

Det var förvisso en trevlig kväll. 

De åt och drack.

Samtalade och höll det väl det där mötet som hon senare inte skulle minnas något av.

Det hon skulle komma ihåg för resten av sitt liv var de där kvinnorna som utgjorde lärarkåren.

En visade sig mycket förstående, kanske inte så konstigt då hon också var förskollärare, och tipsade om att knacka dörr på de internationella skolorna. 

En annan tittade henne i ögonen och frågade varför hon var just i Rom. 

Då hon fått klart för sig att bortkomna skånskan var där för sin kärleks skull frynte hon lite på näsan och sa det som skulle etsas fast i minnet som bara vissa saker gör;

-ja men då tycker jag att du ska gå hem till din kärlek och skaffa dig några barn så har du ju att göra.

Typ; du ska inte komma här och störa. 

Helt plötsligt gick det upp för henne varför svenska företag inte ens svarade på intresseanmälan. 

Hon. Störde.