Efter landningen med död och begravning och allt, kom då vardagen.
Hon skulle gå på en italiensk kurs för att komplettera den pytte italienskan hon lärt sig på komvux- kurser i Sverige, cyklandes som en galning från jobbet de där kvällarna som ibland kändes alldeles bortkastade då vissa lärare inte alls borde vara lärare utan bara fotokopierare.
Så hon testades och hamnade på något hon först tänkte vara alldeles upp åt väggarna.
Det var strängt förbjudet att tala något annat språk än italienska på lektion.
Detta trots att alla kom från olika ställen på jorden.
Hon tänkte ofta att hon hamnat alldeles galet då tidningsartiklar skrivna av en berömd italiensk sociolog lades framför dem. De skulle läsa igenom. Göra sig en ide' om vad det handlade om och sen prata med bänkgrannen om handlingen. Sen läsa igen. Upprepa med egna ord.
Först efteråt har hon förstått hur bra detta inverkade på språkförståelsen.
Då bara fattade hon att hon stortrivdes i den blandade internationella miljön, trots att hon vaknade på natten med orden som ringde i öronen.
Resan dit var förfärlig.
Men den tar vi en annan dag.
Efter lektionerna som slutade vid lunch åkte hon buss hem till hans föräldrahem.
Åt, kopplade av och frös.
Ja, faktiskt F R Ö S.
Hur galet låter det inte att man fryser i Rom.
Men faktum var att hon inte kunde få nog med tröjor på sig.
Lager på lager.
Ändå frös hon så att hon skakade.
Italienska hus är inte uppvärmda på heltid.
Man har bara rätt att ha värmen på högst 12 timmar på ett dygn, för att spara energi.
Hur man vill disponera dessa timmar är upp till varje husägarförening.
Klart är att det uppstår långa tider utan någon som helst värme.
Dessutom är de flesta husen i Rom byggda för att hålla ute värmen.
Alltså frös hon så att hon trodde hon skulle dö.
Aldrig aldrig någonsin hade hon varit med om något så gräsligt.
Inte ens i Bolivia.
För alltid skulle hon minnas första perioden som något i hästväg.
Eller kanske var det för att hon växt upp i ett vansinnigt varmt hem.
Vem vet...
Så hon testades och hamnade på något hon först tänkte vara alldeles upp åt väggarna.
Det var strängt förbjudet att tala något annat språk än italienska på lektion.
Detta trots att alla kom från olika ställen på jorden.
Hon tänkte ofta att hon hamnat alldeles galet då tidningsartiklar skrivna av en berömd italiensk sociolog lades framför dem. De skulle läsa igenom. Göra sig en ide' om vad det handlade om och sen prata med bänkgrannen om handlingen. Sen läsa igen. Upprepa med egna ord.
Först efteråt har hon förstått hur bra detta inverkade på språkförståelsen.
Då bara fattade hon att hon stortrivdes i den blandade internationella miljön, trots att hon vaknade på natten med orden som ringde i öronen.
Resan dit var förfärlig.
Men den tar vi en annan dag.
Efter lektionerna som slutade vid lunch åkte hon buss hem till hans föräldrahem.
Åt, kopplade av och frös.
Ja, faktiskt F R Ö S.
Hur galet låter det inte att man fryser i Rom.
Men faktum var att hon inte kunde få nog med tröjor på sig.
Lager på lager.
Ändå frös hon så att hon skakade.
Italienska hus är inte uppvärmda på heltid.
Man har bara rätt att ha värmen på högst 12 timmar på ett dygn, för att spara energi.
Hur man vill disponera dessa timmar är upp till varje husägarförening.
Klart är att det uppstår långa tider utan någon som helst värme.
Dessutom är de flesta husen i Rom byggda för att hålla ute värmen.
Alltså frös hon så att hon trodde hon skulle dö.
Aldrig aldrig någonsin hade hon varit med om något så gräsligt.
Inte ens i Bolivia.
För alltid skulle hon minnas första perioden som något i hästväg.
Eller kanske var det för att hon växt upp i ett vansinnigt varmt hem.
Vem vet...
Kan inte föreställa mig att leva i ens blivande mans hem, stort bara det. Plus språket. Och allt det andra. Kärleken övervinner <3
SvaraRadera