Ja jag vet...(Blogga varje dag 203)

att jag lovat berätta äventyr...

men ni vet jag är mör...

efter morgonens "kvartssamtal" som varade evigheter.

De där som bara upprepar att min son är; polemisk, blyg, glömsk och i behov av psykologisk hjälp...

Det är jag jä...ligt trött på. 

Ursäkta om jag svär!

Såååå trött på att det bara är problemen som understryks.

Förvisso kom italiensk läraren in och gav positiv in-put.

Men det är ju ändå det där negativa som stannar envist kvar...

Han ringer mig, tonårs- galningen, när jag är trygg på jobbet, min hemvist, mitt ide, rabblar att om han går till foot-locker innan han ska på trum-skolan så kan han köpa de där dojjorna han fått pengar till som present.

Jag ber honom vänta tills den 20:de för att kunna använda sig av rabatten också.

Han går i alla fall. 

Då blir det bråk. 

Säkert som att jorden är rund. 

Det hjälper inte mig som redan är tröttare än tröttast.

Det hjälper inte hunden som flyr in under minstingens säng...

för han är fredens hund. 

Det bara vet jag...och han.

Efter stormen sitter jag här och försöker få ihop något vettigt. 

Det går ju bara inte.

Inte alls.