Det var en gång...(Blogga varje dag 209)

fyra tjejer. 

Tre kurskamrater på förskollärar-linjen och en kompis till en av kursvännerna.

De åkte tåg. 

Genom Slovenien. 

Besökte grottorna i Postumia. 

Lubiana. 

Fast mest satt de på tågen...och stationerna. 

Det var lite det som var tjusningen. 

Målet var liksom inte det viktiga. 

Det var resan i sig.

Fast planer hade de ju så klart.

Planer som att, efter Thessaloniki som de så småningom kom till, åka till ett lugnt ställe andra vänner tipsat om. 

Men se det ville inte alls två av tjejerna som var betydligt mera festprissar än jag hon som ville ha lugn och ro och faktiskt envist har fortsatt att sträva efter det. 

I vilket fall som helst fick hon böja sig för majoriteten och snart fann hon sig på en buss till en utav halvöarna i Halkidiki. Stället de hamnade i hette Kalithea och var ett så populärt mål för alla unga greker från Thessaloniki att när de där fyra damerna äntligen kom fram, strax innan kvällen, så fanns det inga rum att finna.

En tjej satte sig ner att gråta, två började planera för att sova på stranden, den fjärde(samma tjej som alls inte ville vara där) knackade dörr.

Tills slut fick hon napp. 

Hemma hos en äldre kvinna där det redan bodde ett antal greker för helgen varav två i korridoren fick de dela ett rum. 

Ännu hade de ingen aning om att planerna på att åka alla fyra till Ungern på hemvägen skulle röras om ordentligt. 

Att något skulle hända  som tog en utav dem till Meteora, Brindisi och Rom. 

Att det som skulle hända var någon som varit på det där lugna lugna stället tillsammans med en kompis för att denne någon hade släktingar där. 

Att kanske det var något som styrde det hela så att det blev som det blev. 

Att den äldre kvinnan som hyrde ut rummen hade en son som hade en bar/restaurang som skulle bli som spindeln i nätet för hela storyn.

Att någon tog bilder på en utav tjejerna som idag inte riktigt vet var hon har de andra bilderna...förmodligen på gamla flickrummet där allt hamnat i en hast några år senare....

Fast det tänker jag berätta mera om i morgon.