Så länge jag kan minnas har jag alltid känt söndagen som en ångestladdad dag.
Istället för att bara njuta och flyta med har jag gått omkring och tänkt att; shit! Imorgon är det måndag.
Varför förstår jag inte för det är ju inte alls så att jag har vantrivts med mina jobb...eller jo, det har ju hänt...fast oftast är det inte alls så.
Bara det att alla måsten på något underligt sätt kör igång igen på måndagen.
Under alla dessa år har jag försökt döda den känslan med allehanda påhitt.
När jag var single och bodde i Malmö drog jag till bibblan för att leta upp ytterst viktiga böcker.
Försökte mig på att springa i Sege-parken...ja, faktiskt har jag till och från haft denna galenskap på hjärnan.
Jag ÄR ju ingen löpare.
Promenerare är nog rätta ordet.
Eller så var det en runda på Åhléns som gällde.
Ett tag gick jag på simhallen med en kompis.
Idag kan jag tycka att det är smått irriterande då mannen föreslår, som han gjorde idag, att vi skulle inhandla oss en bättre fungerande dammsugare.
Jag ville ju sitta kvar och trycka i soffan.
Bara slö surfa och njuta av noll måsten.
Känslan av att jag verkligen inte måste göra något delar vi inte alls mannen och jag.
Han bli rastlös.
Precis som jag blev förr.
Då för längesen.
Fast sen blev det helt okej.
Efteråt åkte vi hem till svärföräldrarna på lunch och där chillades det ordentligt efter maten.
När jag sen sitter här och tänker efter...
efter spel timmen med bästa tvärflöjten...ja, då fattar jag ju att jag inte alls längre behöver mörda mina söndagar.
De bara flyter på och det är bra så.
Även då jag inte har något inplanerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar