Först ligger jag där och tittar på molnen medan en första nivåns fotmassör trycker och klämmer på mina fossingar å det ljuvligaste.
Sen yogar jag med en kundalini grupp och tänker att jag nog måste skynda mig lite om jag ska hinna betala workshoppen jag anmält mig till strax därefter.
När jag därefter sitter i skuggan och flåsar, vi har drabbats av en tropisk värme som inte vill släppa taget utan håller oss i schack, upptäcker jag att det står "för yogalärare och avancerade elever" på programmet. Hjälp! Räcker sju års envist tränande? Blir man utkastad om man inte fixar att hänga med? Och jag som redan betalt och allt...
Som ni kanske redan förstår kastar jag bort min tid med att tänka såna dumheter.
Workshoppen är underbar.
Vi blir guidade av den här mannen.
På den där underbart mjuka engelskan och med British humor och otrolig mänsklighet visar han på hur vi ska förenkla vår practice.
Att man ska vara både jordad och nå ut i rymden .
Ja, kanske låter detta flummigt men jag lovar att jag får den ena aha upplevelsen efter den andra.
Jag ber om hjälp och han låter mig andas in i uppåtgående hunden som om jag var av luft.
Sen gör vi rörelser som ser ut som en dans och jag tänker yoga-flow, Shadowyoga och att jag kan röra mig vackert trots allt.
Det är bara jag själv som hindrar mig att inte göra det.
Som jag tänkte när jag såg stora pojken försöka sig på hundträning förra fredagen.
Träig, var ordet.
Att han är lika osäker som jag alltid varit.
En bit planka som bara skäms för att försöka.
Kom på mig själv med att tänka att jag inte kunde gå fot så bra som min hund.
Galenpanna.
Ja, sen sitter jag där i skuggan igen på marken med min focaccia och min fruktsallad och bara njuter.
Livet är bra.
Särskilt en dag då största problemet man har är om man ska gå på skrattyoga eller inhandla en ny yogamatta.
Lite skratt yoga blir det.
Det är skratt yoginisarna som leder schamansången jag dras till efter att ha pratat lite med en man som yogar på samma ställe som jag. Han är där för första gången och jag kan ge honom informationen han vill ha.
Mattan får vara.
Min hund kommer snart över bitstadiet.
Under tiden ska jag öva mig på att koppla av i min yoga.
Precis som han sa Marc Woolford; det är inte att göra rätt till varje pris.
Koppla av.
Go with the flow.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar