Har fortsatt med det där att göra ett OM för varje chakra.
Även då jag bara inte hinner med en tjugominuters meditation kör jag dem.
Tänker mig de olika färgerna.
Min mun som bara utlåter OM.
Sju gånger.
Nästan varje dag.
Nästan varje morgon och varje kväll.
Sittandes på en kudde, på golvet, på min säng, på stranden...överallt.
Så helt plötsligt hör jag dem.
De bara finns där.
Utan att jag sökt dem.
De fyller mig med styrka.
Glädjen bubblar upp.
Wow!
Så idag...var på bästa yoga- stället ever...allra först älskade riktiga yogaläraren/gurun/ledaren/pappan/vadduvill...med vackra blonda kompisen...
i avslutningen, i mörkret sjunger vi alltid tre OM.
Efter att han rätat ut mig.
Knuffat till mig.
Lagt handen på min sneda axel.
Då är de där...igen.
Nästan så att jag skrattar rakt ut.
Såååå underbart!
Ni vet det där som jag tänkte att jag aldrig skulle kunna någonsin...
De bara finns där.
Överljuden.
Och jag som alltid gillat att sjunga utan någon som helst domare som säger hur det ska vara...jag bara är i det där underbara.
Glädjen som sprutar.
Farmor och farfar och min syster som hejar på mig.
Gladare än gladast.
This is the way.
Blir lyrisk och konstig och allt möjligt.
Jag kan.
Ljuden finns där.
De gör mig gott.
Bättre än så här kan jag faktiskt inte förklara det.
Så underbart och jag känner igen det! Ett ljud långt inifrån som bara vill ut :) kram kram
SvaraRadera