torsdag 15 maj 2014

Min vän tvärfljöten

                                                                               Blogga varje dag 15
Vi träffades i lördags eftermiddag fast det såg mörkt ut.
Hon hade svår huvudvärk.
Jag gick omkring med den där känslan att; jag kan inte, dum i huvudet, varför ska jag....
Sen vände hon på steken.
Hon, tvärflöjten.
Ringde upp mig igen.
Tabletten var tagen.
Ett te hade gjort susen.

Till en början spelade jag fel...kom in fel...trasslade till det med fingrarna.
Min vän stannade upp.
Undrade om jag var nervös.
Sa att det inte fanns något att vara nervös för.
Vi gör det här för att det är kul.
Vi gör musik.
Det var så hon tänkte när hon höll sin första konsert på länge, häromveckan.
Hon startade fel på ett stycke hon övat i månader.
Först blev hon arg på sig själv.
Sen tänkte hon; jag gör ju musik.
Vi gör musik.
Det är bra.
Sen blev allt bättre, fast jag emellanåt kände mig som en musik dyslektiker.
Fattade inte termerna hon använde och insåg hur mycket jag fuskar.
Lyssnar mig igenom istället för att läsa noterna till fullo.
Kanske gör det inget.
Det gör inget.
Jag kan ju!
En timme bara försvann.
Allt försvann utom den vackra musiken.
Tvärflöjten är sååå vacker.
Tillsammans med gitarren blir det underbart.
Inser allt mer och mer att musik är meditation för mig.
Allt runtomkring försvinner.
Såg inte ens att valpen hade slutat tugga papper och dragit ut från barnens omåttligt roliga rum där vi satt.

Inga andra ljud når mig eller stör mig.
Jag är i musiken.
Sen när vännen packade ihop sin tvärflöjt, till bara ett litet paket och stoppade det i väskan, bar jag med mig musiken.
Den finns med mig hela springande veckan.
Pausar bara i värsta kaoset.
Fast jag ju vet att den finns där...

Sen söker den sig in i mig igen.
Fyller upp och lugnar ner.
Tacksamhet känner jag.
En enorm tacksamhet för att denna fina tvärflöjtsvän påmint mig om det som är viktigt för mig.


En utav de många saker som är viktiga för mig och för att jag ska må bra.



1 kommentar: