Ingen yoga lärare är en annan lik

                                                                                          Blogga varje dag 16

Dimper ner vid eko-baren för att träffa väninnorna på lunch, ny-yogad och fin.

Lite så där omkringflytande känner jag mig.

Var hemma om och gav mat och lite omtanke till min valp.

Fick lite nafs tillbaka.

Så är jag då där.

Alla pratar.

Inte jag.

Vill fortsätta att vara i min bubbla.

Säger något litet ord, men det känns som om jag är någonstans utanför...eller kanske inuti min egen sfär.

Det var en annan lärare på  yogan.

Kände igen henne från barn-yoga-kursen och den där yogaweekenden långt långt borta.

Känns som tusen år sen fast det bara gått fyra år sen helgen och två sen barn yogan.

Hon är bra.

Sätter ord på allt. Förklarar. Rättar till.

Jag får en ihopvikt filt under huvudet och hon skakar om mina armar och ben i Savasana.

Skumt det där att man tror att avslappningen ska vara lättast då man är trött så man går på väggar.

Istället blir det så svårt att släppa taget.

Verkligen mysko...

I alla fall är hon bra den där rödhåriga, ryska, lilla, före detta dansösen.

Verkligt bra. 

Flera gånger är hon där och rättar till mig.

Trycker mest på min rygg.

Min svaghet.

Tänker att ingen yogalärare är en annan lik.

Varje lärare följer sin egen väg fast serien, rörelserna, andningsövningarna är de samma.

Varje lärare lägger till livserfarenhet, personlighet, läggning...

Det blir bra ändå.

Jag suger till mig det som är speciellt med varje lärare.

Stor-gillar hennes tryckningar på min rygg och filten under huvudet.

Hon slopar ett mantra. 

Hoppar över Sankalpa.

Det spelar ingen roll.

Hon lyckas ändå få in mig i en mångfärgad bubbla som jag länge seglar runt i.