Försöka att se det roliga

I att t ex; stora pojken sitter där i bilen och bip-ar alla fula ord som kommer ur pappas mun på söndags körningen. Ja, jag tycker han är helt underbar som på detta vis försöker avdramatisera den där elaka stämningen som vi annars får för att alla kör så dåligt och mannen så himla bäst. Sen ryker det från motorn och vi blir två dagar senare 900 euro fattigare...fast kul var det så länge det varade...eller så...

Eller att bara bli full i skratt när indiern knackar på bilrutan där vi håller vid rödljuset, trevliga mamman och jag. Han bara undrar om vi verkligen ska köra ifrån sittvagnen som vi trodde att pappan tagit med sig då han har störst bil och vagn innehavaren åkte med honom. Ja, skojigt är det ju inte att gå ur bilen och hämta vagn och blöjväskor. Men i alla fall.

Så säger mannen att vi måste se till att roa oss när det först dyker upp ett mail om ett brådskande möte i min sons klass i morgon kl 17. Kvartssamtal står det på schemat. Men inget om något möte. Det får vi veta via mail. När jag hämtar sonen har han en specialinbjudan till oss i handen. Sen kommer ett mail om återkallande av förra mailet. Helt plötsligt är det galen-läraren, och inte klassrepresentanten, som skriver. Mötet var inte auktoriserat. 

Jag mår illa. Han hade alltså tänkt hänga ut oss helt framför hela klassen. För att jag vågat tala med rektorn. Skulle vi kanske smiskas framför alla? Har han pratat med tokiga klassrepresentanten om detta?

Vill ju inte ha ställt till mera för min son än vad jag hjälpt honom. Han har ett och ett halvt år kvar på denna skola.

Då säger mannen att jag måste se det lustiga. Att vi måste dra ut det komiska i hela storyn. 

Fast...under tiden scannar jag brevet han skrivit, kopierar mailet...och skulle det gå helt åt pipsvängen så får nog rektorn ett besök till.