Just nu

Vi inspireras av tv, tidningar, radio...vad andra tycker och tänker.

Vad andra vill att vi ska tycka och tänka.

Vi till och med spelar spel som andra har valt.

Jag fick lite förfrågningar om Candy Crush Saga.

Sen sitter jag där och klickar och klickar. Ber vänner skicka lite liv.

En vän tipsar om Pet rescue. Valparna är gulliga. Kan jag väl...rädda valpar...

Då tycker en tredje vän att häxor är coola och snart skjuter jag bubblor på Bubble Witch Saga.

Min morbrors fru...eller här i Italien skulle jag ju säga zia...så...min moster tycker absolut att jag ska spela Wordfeud. Visst! Klart! Älskar ju ord. Vi turas nu om att klå varandra efter att hon inledningsvis fullständigt knockade mig.

Varje ledig stund måste jag kolla om hon har svarat på mitt drag. Därför är I-paden i stort sett min. Det vet barnen och överlämnar den snabbt när jag kommer ångande för up-date.

Efter det går jag igenom valpar, häxbubblor och godisbitar tills mina liv är slut.

Men vad i herrans namn håller jag på med???

Hur många liv har jag egentligen?

Det undrar jag när förfrågningar om liv, och liv i gåvor, från vänner droppar in en kväll när klockan närmar sig elva. 

Barnen sitter framför tv:n och mannen slåss med pirater.

Vad håller VI på med???

Stänger ner eländet och går till soffan. Barnen ser på en italiensk(romersk) kock Rubio. Han är en rolig, självironisk, tävlingsfixerad och väldans tatuerad man. Fast det han är specialiserad på är i mina ögon ur-äckligt; inälvsmat! Tokstollen åker Italien runt och utmanar gatukökskockar med att tillaga deras specialiteter. Ju fetare desto bättre.

När mina barn inte ser på detta program så finns det många andra liknande Man vs food, Masterchef, Bear Grylls, som sätter i sig den ena obehagligheten efter den andra, och så Gordon skitilskne Ramsay förstås.

Mat bara mat.

Ja, då undrar jag ju vad vi håller på med.

Kan vi verkligen värja oss.

Väljer vi verkligen själva...

Ska vi verkligen spela dumma dataspel och titta på vad folk äter istället för att göra något själva?

Eller är det kanske okej så här?

Ja, det funderar jag mycket på.

Just nu.