Skriver av mig. Publicerar bilder på min blog och på facebook. Diskuterar peruk eller sjalett med kompisar och barnen. Jag får fina kommentarer om hur stark jag är av vackra blog-kompisarna. Tips och peppning av "live" kompisarna. Det gör mig glad och ännu starkare.
Mitt i min euforiska glädje och vilja att göra mera ringer en arbetskamrat. Vi snackar lite jobb. Sen säger hon att hon har sett mina bilder på skalpen på fb. "ja, du har ju sjuk humor i alla fall" tillägger hon.
Sjuk humor...för att jag är sjuk...För att jag visar mig i min eländighet...eller för att jag inte har vett att skämmas...
Nej, hon har inte sett mig naken...lugn tänker inte överdriva publiceringarna...eller har jag redan gjort det...
För naken ser jag verkligen ut som ett koncentrationslägers offer. Ärrad och skallig med mina smala axlar och min ännu mera framträdande rumpa ser jag faktiskt riktigt riktigt sjuk ut. Fast jag egentligen inte känner mig sjuk.
Arbetskamraten berättar, när jag fortsätter på min komiker bana och babblar om hur jag håller på att dammsuga bort allt mitt hår från lägenheten när andra dammsuger bort barr från granen, att det faktiskt finns en frisör i Sverige som heter "barra här"....ha ha ha ha...sjuk humor var det ja!
Helt plötsligt fattar jag att hon faktiskt uppskattar min "sjuka humor"...om det nu är det den är.
Det spelar ingen roll. Det här är mitt sätt att leva ut det som händer. Så det så!
Jag tror att en del har svårt att klara andras rakhet. Speciellt om man är sjuk eller har en diagnos, som andra tycker är svår. Jag tycker du är fantastisk. Go for it! Kram
SvaraRaderaHumor är alltid bra! Även om jag tycker att ditt förra inlägg mer visar på ÄRLIGHET, att se saker som dom verkligen är. Det är starkt! Kram
SvaraRadera